Tunghäfta i fingrarna

Jag sitter ganska ofta och ska skriva till dig men det är inte alltid det kommer ord. Observera att jag ofta får komentarer om mina långa utlägg, men ibland är det bara som att det inte finns något trots att man bara vill skriva om allt. Varenda minut, varenda sekund vad man tänker och känner. Det känns ganska ovanligt att sitta med tunghäfta på det sättet. Tunghäfta i fingrarna hur som helst.

Det är nu i runda svängar en månad kvar tills du är här hos oss!

Jag kan inte fatta det.

Din lilla säng står klar bäddad i hörnet av sovrummet med små gosedjur som hänger i en rund krona under speldosan. Små fjärilar i ett nät ovanför sängen i sällskap av de mjuka djuren som sitter runt omkring i sängen och vilar en stund tills du kommer.

Samtidigt som jag har en så klar uppfattning om allt jag vill så sitter jag här och vet ingenting. Det är en märklig känsla klockan 04.26 på morgonen. Mycket förändras och händer redan som det är. Kroppens samtliga celler har jag hört ska förnyas var tionde dag, det vill säga att den man var runt den tjugonde oktober är man fysiskt inte idag. Jag jobbar som aldrig förr. Övertid var några stationer sedan. Jag har nyligen fått tandvärk och mitt SL-kort går inom en snar framtid ut. Vi ska spela in en ny reklamfilm på jobbet och imorgon ska jag åka och köpa en kaffe på pressbyrån...

Men inget som händer är så stort som att du kommer!

Ingenting.

Allt annat faller som bleka ovärdiga jämförelser.

Du är ett mirakel

/Pappa