Nattflickan

Precis som i magen gillar Dhalia mest att vara vaken på kvällen/natten. Hon är en sann nattflicka!

Det blir till att vända på dygnet. Sova på dagarna och leva rövare på natten. Det är dock väldigt svårt att få ro att sova på dagarna. Dhalia sover som en docka på dagarna. Det är precis som om hon tycker om att sova med massa ljud. Har försökt att sätta på radion på natten men henne går inte att lura! Det är dammsugaren, diskmaskinen och mamma och pappas prat som håller henne till söms. Hon kanske är lite mörkrädd? /Mamma

Fundersam..

Min lilla docka börjar snart växa ur sina storlek 40-kläder. Ja, hon börjar bli en stor flicka! /Mamma

Vila

Jag sover inte jag bara vilar litegrann...

Gomorrn

Om alla människor kunde vara så här snälla när man vaknar på morgonen.

Något hon inte ärvt av varken mig eller Helene.

Fredagsmys

Dhalia har ett nyfunnet intresse inom hemelektronik och IT-branschen.

Jag är dock osäker på om man ska uppmuntra henne inför detta så mycket mer.

Den första natten

Nu ligger båda mina prinsessor efter en lång och ansträngande dag och sover gott. Efter två veckor får Helene krypa ned i sitt duntäcket och en djup suck hörs samtidigt som speldosan över Dhalias säng saktar ned från sina sista varv. Den somnar även den in som i en sista suck då melodin ljuder ut i en sista klingande ton.

Jag kan inte tro det är sant, vi är en liten familj nu och för alltid.

Sängen som vi för så länge sedan förberett med målafärg, täcke, kuddar och gosedjur får äntligen komma till sin rätt.

Den är perfekt.

Jag håller dörren lite på glänt och tittar på dom då och då.

Den första natten hemma.

Nu far vi

Idag är det kanske sista gången vi ser rum 14.

Det var trots allt svårt att åka hem.

Jag blev för första gången efter förlossningen darrhänt när jag spände fast Dhalia i bilbarnstolen och plockade ihop de sista sakerna. Man blir på något sätt en del av inredningen i ett rum. Slukad av ordningen och oordningen. Man hittar sina små platser för viktiga och oviktiga saker och ting. Man anpassar sig och till slut gillar man läget innerst inne även om man ofta längtar framåt.

Nu är det hög tid om någonsin att sluta blicka framåt på ett sätt. Att man uppskattar varje sekund av minspel och skrik och inte längtar framåt. Framåt kommer alltid tillslut.

Idag måste vi våga vara nu...

Hemgång

Näst sista natten på SÖS innan vi får åka hem med hemvård av Dhalia.

Vi längtar verkligen. Det första jag ska göra är att koka en kopp riktigt kaffe.

Sjukvården är fantastisk men kaffet är fan inte plockat i Brasilien.

Rap

- HA! Det trodde dom allt.

- Jag bara vägrar att rapa! Jag gillar hellre att bara ligga och fundera på livet. Alla fina erfarenheter och upplevelser. Farsan vågar inte erkänna det men nu står det faktiskt 2-1 till mig vad gäller kissandet på honom när han byter blöja. Det är liksom roligt tycker jag. Igår lyckades jag lägga av en fis rätt i ansiktet på dom när de bägge stod där och gullade med mig också.

Snuttan

Man ska inte kivas med någon som har hungrig mage

men detta är faktiskt i vetenskapens namn.

Tiden står stilla

Nu känns det som att hem är långt bort. Vi har gjort en del tester med att minska på matintaget som du får via sonden och det har visat sig vara en otillräcklig åtgärd för att få dig att amma mer då du fortfarande är väldigt liten och trött.

På ett sätt är du så väldigt stark eftersom det vanligtvis tar mycket längre tid för barn att börja amma så vi är riktigt stolta och imponerade över dina framsteg. Samtidigt är det då väldigt långt hem. Ett par som vi träffat här på avdelningen har varit här i 7 veckor.

Huvudsaken är att du är frisk. Vi får på så sätt också mycket tid tillsammans.

Nattkvisten

Efter nattmåltiden är det dags att sova igen.

Första efter andra

Igår natt besökte jag dig före midnatt. Du låg under ljuset iklädd bubbelplast och ögonskydd i ett andra försök att få bukt med din gulsot. Förhoppningsvis var det sista gången. Jag behövde se dig innan jag somnade för det spred en glädje som höll uppe mungiporna hela vägen tillbaka till rummet. Inatt sov vi för första gången efter två nätter själva. Även om det var väldigt skönt så var du saknad och vi låg länge och pratade om dig.

På morgonen knackar det på dörren och en barnmorska rullar in dig i en värmebädd. Jag tror aldrig att vi vaknat så fort och med så breda leenden. Nu ligger du här i sängen med oss och pratar om livet. Du tycker att alla barn borde ha en mamma att få snutta på och att blöjtillverkningen av storlek mini borde prioriteras och budgeteras på ett helt annat sätt än den görs. Du har redan en stark vilja lilla vän. Finsk sisu i kombination med spansk stubin säger allt.

Älskade vän!

/Pappa

Vår lilla ängladocka

Tänk att hon äntlingen är här. Som jag har längtat. Nu längtar man istället efter varje vaken stund med henne. Man kollar på klockan och hoppas att hon ska vakna lite tidigare än vad hon brukar. Bara så man kan ligga och gosa och snooosa på henne.

Just nu ligger hon och sover och kommer vakna runt fem tiden. Om hon inte vaknar så väcker jag henne, för var tredje timma ska hon ha mat. Lillstumpan. Pappa Kristian sover också. Han är så duktig med henne och tar hand om henne så fint. Det är han som är världsbäst på att byta blöja. Under tiden han byter blöja på henne har de sin lilla egen tid tillsammas och ligger och pratar, ungefär på samma sätt som hon och jag har när jag ammar. Det är så mysigt!!!!!!

Nu vill vi åka hem. Vi har det jätte bra här och personalen är verkligen supergulliga och hjälper oss med allt man kan tänka sig. Men hem är ändå hem. Man vill hem och visa henne sin lilla vagga som mormor har gjort till henne. Visa henne alla hennes fina kläder och lägga henne i sin fina barnvagn. Framför allt vill vi komma hem och visa henne för hela världen! Vi vill att alla ska se vilken fin flicka vi har och hur liten och stark hon är.

Ikväll efter fem målet ska jag åka hem och hämta lite kläder till prinsessan. Mormor och morfar har vart så söta och skickat kläder till dig. Än så länge tycker du nog att det är ganska mysigt att vara naken med bara blöja och det ska du få vara så länge vi är här.

/ Mamma

Musik

Vi kan bara konstatera att Dhalia tycker om musik. Jag kanske får äta upp det här om det visar sig i framtiden att jag hade så fel, att hon över allt avskyr att lyssna på musik.

Hur som helst har vi märkt att tiden i magen med daglig musik har gett någon form av effekt.

Hon har sina favoritlåtar som hon himlar ögonen till som exempelvis Coldplays - Fix you, Tommy Emmanuels - And so it goes eller Kings of Leons - Manhattan.

Idag låg vi och tittade på varandra under spelning av Coldplay. Vi var helt inne i Dhalias värld i 4:54 min. Underbart!

Det är också häftigt hur man så snabbt kan lära känna varandra. Ny kunskap om hennes personlighet och humör. En sådan kunskap jag fått är att Dhalia alltid efter att man tagit av henne blöjan vill börja kissa. Vid flera tillfällen har hon lyckats lura mig på det viset men nu är det jag som lurar henne. Jag låtsas dra undan blöjan och då kommer strålen som jag fångar upp som i en baseball-handske.

(1-1) Dhalia - Pappa.

Gnällspik

Man får som man vill om man låter så här.

Det smälter alla föräldrars hjärtan. Barn är smarta, extremt smarta!

4 dagar

Första Dhaliafilmen

Ögongodis

Denna gången låter vi bilderna tala för sig själva...

God natt vännen

Nu börjar en mycket lång dag lida mot sitt slut.

Ungefär för två timmar sedan så bäddade jag ned Helene i ett rum där hon skulle få ligga över natten. Hon har haft väldigt ont och går på en del morfin för smärtan. Hon somnade nästan direkt när vi kom in i rummet.

Dhalia ligger på Neoavdelningen där en massa underbara barmorskor tar hand om henne då hon behöver äta varannan timma. Jag har efter att ha gjort mig hemmastadd i ett tredje rum, pga platsbristen,, gått bort till Neo och suttit i en och en halv timme med Dhalia i ett skönt täcke runt oss med hennes lilla kropp mot mitt bröst. Hjärta mot hjärta har vi gosat tillsammans.

Ibland somnade man till och så känner man hur hon greppar tag i huden med sina små händer och lyfter på huvudet för att se vart jag är. Det går inte att beskriva känslan.

Det första jag ska göra imorgon är att gå och pussas med Helene och Dhalia. Det är nästan så att man inte vill sova för att man är rädd att missa någonting viktigt.

Denna fredagen slår allt och på söndag har jag världens bästa fars dag!

/ Pappa

Ett litet mirakel har kommit till världen

En första liten glimt av Dhalia. En liten kämparinna på 1715 gram.

Det finns ingen bättre pussmun i hela världen!!!

/ Pappa

Förlossningen

15:32

Nu är hjärtmätaren på plats och vi väntar på att sammandragningarna ska komma igång efter den medicin som Helene fått. Upp till 12 timmar kan det ta innan vi vet om Dhalia tycker om det eller inte. Man står redo med opperationssal för att kunna lägga ett kejsarsnitt om så skulle vara fallet.

15:55

Nu har jag ringt runt till familjen och berättat vad som händer. Det kommer att bli många timmar i det här rummet. Ditt hjärta bankar och ljudet av sköterskors snabba steg hörs ute i korridoren.

Det känns som man redan känner dig. Oräkneligt många gånger ska vi få lyssna på ditt hjärta mot en varm bröstkort lilla du.

17:22

Sammandragningarna börjar komma tätare och tätare nu men man har trots det gett Helene tillstånd att få äta. Kanske fixar sig detta utan kejsarsnitt iallafall då.

Nu ska jag hur som helst springa bort och köpa pizza och coca cola till Helene.

Hon lyser upp som en liten solstråle.

17:49

KEJSARSNITT NU!!!

23:15

Kall pizza. Det kan inte bli bättre!

Nu

är det dags!

I natt

Den här natten kan ha varit den mest innehållsrika på länge. Innehållsrik på allt annat än sömn. Istället för att nu bara köra testslingor på hjärtlud och sammandragningar 10 gånger om dagen så ska det nu börja bli en rutin under natten också. Två gånger mitt i natten flyger en barnmorska in och tänder strålkastarljuset ovanför britsen och börjar mummla på norrländska om hur svår den nya maskinen är i förhållande till den gamla modellen. Just det man vill höra klockan 2 på natten när man i övrigt ligger som en kung och sover på ett plastöverdrag på en hård, enligt IKEA kallad medelfast/stenhård säng.

Jag är inte bitter...

Det är bara en blandning av total inkompetens, för få sovtimmar, och en känsla av att minuterna rör sig som timmar på klockan som gör att man blir lite mindre lycklig.

Jag börjar tycka att Helenes snarkningar är rätt charmiga. Jag är dock ytterst tveksam om andra havande mammor hade tyckt samma sak.

Lite senare...

Läkaren var precis inne i rummet så vi var tvungna att fråga ut henne lite. Jag förstår mycket väl att det är svårt att förklara för patienter som inte förstsår medicin hur läget ser ut men de är fan skickliga retoriker alltså. Inga ställningstaganden, inga konkreta beslut.

Dhalia, du skulle födas beräknat datum 091204 men vi är inne på SÖS och väntar på besked.

Troligtvis är du här redan om någon dag helt beroende på vad som beslutas.

Det blir ca en månad för tidigt och du kommer att väga någonstans runt 2 kg.

Vi sitter nu och väntar på lunch och nya kurvorna som ska mäta din puls.

Fortsättning följer...

Lilllördag på SÖS

Vi börjar bli experter på dessa mätningar nu. Vi märker speciellt av vår nya kompetens när vi möts av unga undersköterskor som nervöst blickar ned i journalen och stammar fram felaktigheter på långa led. Vi kontrar snabbt med intelligenta motfrågor och fnissar sedan när de släpat ut sin utrustning och mumlar något obegripligt.

Vi satt precis och undrade vad det är för stadsdel där på andra sidan.

Snacka om att vara född i Stockholm men inte ha minsta koll på saker och ting.

Jag viftar snabbt bort frågan och pekar mot den vita globen på andra sidan och konstaterar att den är vit för en gångs skull.

Nu har jag hur som helst valt att stanna kvar på SÖS istället för att pendla mellan jobbet och SÖS fram och tillbaka. Nu får de se till att klara sig då mamma Helene behöver mig mer.

Som tur har jag datorn med mig så att man kan få lite jobb gjort på distans medan Helene sover. Är man arbetsnarkoman så är man.

Vi har under tiden som detta skrivits förflyttat oss bort till köket. Det finns till och med en tjock-tv, en gungstol och en microvågsugn. Jag lovar att jag ska paxa gungstolen imorgon bitti när alla andra sömniga pappor ska dricka sitt morgonkaffe och påväg in i Tv-rummet inser att jag har erövrat den bästa platsen.

Hur som helst...

Några halvljumna piroger senare är det dags att gå till kojs och se på en film och lugna ned magen med lite skön nedbäddning.

Gonatt!

/ Pappa

CTG Kl.23.00

Vi sitter och lyssnar på Hjärtljuden

Sös

Din puls slår lätt i bakgrunden, ca 144 slag i minuten visar maskinen just nu och vi är i ett rum med mjuk belysning. Vi är uppkopplade till max här med mobilt bredband, mobiltelefoner, och en drös mat och godis. Man får göra sig hemmastadd där man är. Hemma är ju där dem man älskar är, oavsett var man är.

Snart!

Tunghäfta i fingrarna

Jag sitter ganska ofta och ska skriva till dig men det är inte alltid det kommer ord. Observera att jag ofta får komentarer om mina långa utlägg, men ibland är det bara som att det inte finns något trots att man bara vill skriva om allt. Varenda minut, varenda sekund vad man tänker och känner. Det känns ganska ovanligt att sitta med tunghäfta på det sättet. Tunghäfta i fingrarna hur som helst.

Det är nu i runda svängar en månad kvar tills du är här hos oss!

Jag kan inte fatta det.

Din lilla säng står klar bäddad i hörnet av sovrummet med små gosedjur som hänger i en rund krona under speldosan. Små fjärilar i ett nät ovanför sängen i sällskap av de mjuka djuren som sitter runt omkring i sängen och vilar en stund tills du kommer.

Samtidigt som jag har en så klar uppfattning om allt jag vill så sitter jag här och vet ingenting. Det är en märklig känsla klockan 04.26 på morgonen. Mycket förändras och händer redan som det är. Kroppens samtliga celler har jag hört ska förnyas var tionde dag, det vill säga att den man var runt den tjugonde oktober är man fysiskt inte idag. Jag jobbar som aldrig förr. Övertid var några stationer sedan. Jag har nyligen fått tandvärk och mitt SL-kort går inom en snar framtid ut. Vi ska spela in en ny reklamfilm på jobbet och imorgon ska jag åka och köpa en kaffe på pressbyrån...

Men inget som händer är så stort som att du kommer!

Ingenting.

Allt annat faller som bleka ovärdiga jämförelser.

Du är ett mirakel

/Pappa