Badanka

Simborgarmärket

Idag börjar kampen om simborgarmärket. Alla småpysslingar ska veta vem som plaskar i bassängen när jag kliver in på badhuset. Jag ska ta fram mitt id-kort och de skall häpna och snubbla på orden när de ser mig ta sats mot hopptornet. Alla plaskande småbarn skall frukta mig när jag gör bomben och passerar dem som en undervattenstorped! Ingen plaskar som jag...

INGEN!!!

Besök från Kanarieöarna

Idag fick Dhalia träffa farfar för första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet. Det var dock inte bara farfar som smälte när han såg henne utan också Valter som här får stilla sin nyfikenhet.

Nu är iallafall pappa här och vi har en personlig kock som bor hos oss några dagar. Underbart!

/Pappa

Dhalia leker charader

Gissa ordet:

Barnvagnsmorsor

Man blir ju rätt orolig som nybliven förälder när man är ute i offentligheten med sin lilla knodd och då är jag ändå den mindre oroliga av oss två. Alla fjortisar som klänger sig fram utan hänsyn är plötsligt monster, gamlingar med såriga händer och balanssvårigheter är riskzoner som man kör likt slalom förbi.

Skrikiga 3 åringar med en hel sandlåda i ansiktet som okontrollerat kastar saker omkring sig. Alla är hot och man bevakar den minsta rörelse som sker på en radie av 10 meter från Dhalias barnvagn. Man nästan kan komma på sig själv knyta handen i jackfickan i förberedelse på de västa angreppen. De som aldrig inträffar. Jag överreagerar men det är ett nytt fenomen som beskyddande pappa.

Helene märker förstås detta och skrattar tyst när hon ser att min blick som en villalarms-sensor noterar alla katastrofer som kan inträffa.

MEN! ! !

Den värsta sorten...

De osympatiska, frihetsberövande, egoistiska, klumpiga och rent av hemska barnvagnsmammorna som tror att de äger alla världens små hörn. Får man inte plats med barnvagnen går det bra att köra över fötter och sedan vända sig bort med en nonchalant blick som säger, jag är mamma, jag gör va fan jag vill!!!

Nu pratar vi inte nödvändigtvis om morsor överlag, kanske inte ens barnvagnsmorsor överlag men allvarligt talat.

Först på, först av, alltid otrevliga, en sur doft av Latte och snoriga barn! Speciellt mot andra män har jag märkt. Jag har länge observerat detta, än mer när man nu själv är pappa. Missförstå mig inte, män är statistiskt mer dumma i huvudet på vissa områden men jag har då bara sett snälla pappor med barnvagnar. Leve pappor på stan!!!

Det är bara en tidsfråga innan jag skäller ut nån oförskämd tant på bussen.

Fotofilm

Eos 400 Photoshoot from Kristian Gonzalez on Vimeo.

Tysta leken...

Börjar nu!

Seger

Än en gång visar vår söta lilla flicka att hon är liten men stark. Dhalia klarar sig banne mig utan hjälpmedel för hon är en bestämd liten tjej på 25 dagar som kan det där med kost.

Idag hade vi besök av vår hussköterska som tog beslutet om att dra bort sonden som gick ner i Dhalias magsäck. Nu ska vi följa upp hennes vikt ytterligare i ca 2 veckor och se hur pass hon klarar av att öka på sin vikt av egen kraft. Troligtvis blir vår sjukskrivning förlängd ytterligare några dagar. Jag är så tacksam för att kunna få all denna tid med henne trots att jag börjar känna suget efter att komma igång och arbeta igen. Det är en fin balansgång det där. Arbetsnarkoman som man är. Alla pappor borde få uppleva sina nyfödda barn mer än de tio dagar man är beviljad enligt lag.

Kanske är det jag känner helt enkelt ett friskhetstecken från min sida att man inte är en soffpotatis som hellre går på statliga bidrag än att kämpa ihop sitt eget levebröd.

Jag vill tillbaka till min personal, sätta nya strategier och få insperera och krossa vår budget! December är vår största månad och det svider i butikschefshjärtat i mig att inte få vara med och casha in mynten.

Dhalia är dock min största gåva, så jag tackar för alla dagar jag har tillsammans med henne. Varje minut av skrik och gråt och leende små läppar är fyllda av den renaste glädjen.

Nu hoppas vi hur som helst på att hon lägger på sig mer hull på kroppen. Trots att nätterna är långa slipper jag nu springa upp var tredje timma och värma bröstmjölk i microvågsugnen. Bara det är en stor seger för mitt annars redan djävulska morgonhumör.

Seger för pappa, seger för mamma och seger för Dhalias snortäckta näsborrar. Man hade nästan glömt hur hon såg ut utan den där hemska slangen i näsan.

/Pappa

Nattflickan

Precis som i magen gillar Dhalia mest att vara vaken på kvällen/natten. Hon är en sann nattflicka!

Det blir till att vända på dygnet. Sova på dagarna och leva rövare på natten. Det är dock väldigt svårt att få ro att sova på dagarna. Dhalia sover som en docka på dagarna. Det är precis som om hon tycker om att sova med massa ljud. Har försökt att sätta på radion på natten men henne går inte att lura! Det är dammsugaren, diskmaskinen och mamma och pappas prat som håller henne till söms. Hon kanske är lite mörkrädd? /Mamma

Fundersam..

Min lilla docka börjar snart växa ur sina storlek 40-kläder. Ja, hon börjar bli en stor flicka! /Mamma

Vila

Jag sover inte jag bara vilar litegrann...

Gomorrn

Om alla människor kunde vara så här snälla när man vaknar på morgonen.

Något hon inte ärvt av varken mig eller Helene.

Fredagsmys

Dhalia har ett nyfunnet intresse inom hemelektronik och IT-branschen.

Jag är dock osäker på om man ska uppmuntra henne inför detta så mycket mer.

Den första natten

Nu ligger båda mina prinsessor efter en lång och ansträngande dag och sover gott. Efter två veckor får Helene krypa ned i sitt duntäcket och en djup suck hörs samtidigt som speldosan över Dhalias säng saktar ned från sina sista varv. Den somnar även den in som i en sista suck då melodin ljuder ut i en sista klingande ton.

Jag kan inte tro det är sant, vi är en liten familj nu och för alltid.

Sängen som vi för så länge sedan förberett med målafärg, täcke, kuddar och gosedjur får äntligen komma till sin rätt.

Den är perfekt.

Jag håller dörren lite på glänt och tittar på dom då och då.

Den första natten hemma.

Nu far vi

Idag är det kanske sista gången vi ser rum 14.

Det var trots allt svårt att åka hem.

Jag blev för första gången efter förlossningen darrhänt när jag spände fast Dhalia i bilbarnstolen och plockade ihop de sista sakerna. Man blir på något sätt en del av inredningen i ett rum. Slukad av ordningen och oordningen. Man hittar sina små platser för viktiga och oviktiga saker och ting. Man anpassar sig och till slut gillar man läget innerst inne även om man ofta längtar framåt.

Nu är det hög tid om någonsin att sluta blicka framåt på ett sätt. Att man uppskattar varje sekund av minspel och skrik och inte längtar framåt. Framåt kommer alltid tillslut.

Idag måste vi våga vara nu...

Hemgång

Näst sista natten på SÖS innan vi får åka hem med hemvård av Dhalia.

Vi längtar verkligen. Det första jag ska göra är att koka en kopp riktigt kaffe.

Sjukvården är fantastisk men kaffet är fan inte plockat i Brasilien.

Rap

- HA! Det trodde dom allt.

- Jag bara vägrar att rapa! Jag gillar hellre att bara ligga och fundera på livet. Alla fina erfarenheter och upplevelser. Farsan vågar inte erkänna det men nu står det faktiskt 2-1 till mig vad gäller kissandet på honom när han byter blöja. Det är liksom roligt tycker jag. Igår lyckades jag lägga av en fis rätt i ansiktet på dom när de bägge stod där och gullade med mig också.

Snuttan

Man ska inte kivas med någon som har hungrig mage

men detta är faktiskt i vetenskapens namn.

Tiden står stilla

Nu känns det som att hem är långt bort. Vi har gjort en del tester med att minska på matintaget som du får via sonden och det har visat sig vara en otillräcklig åtgärd för att få dig att amma mer då du fortfarande är väldigt liten och trött.

På ett sätt är du så väldigt stark eftersom det vanligtvis tar mycket längre tid för barn att börja amma så vi är riktigt stolta och imponerade över dina framsteg. Samtidigt är det då väldigt långt hem. Ett par som vi träffat här på avdelningen har varit här i 7 veckor.

Huvudsaken är att du är frisk. Vi får på så sätt också mycket tid tillsammans.

Nattkvisten

Efter nattmåltiden är det dags att sova igen.

Första efter andra

Igår natt besökte jag dig före midnatt. Du låg under ljuset iklädd bubbelplast och ögonskydd i ett andra försök att få bukt med din gulsot. Förhoppningsvis var det sista gången. Jag behövde se dig innan jag somnade för det spred en glädje som höll uppe mungiporna hela vägen tillbaka till rummet. Inatt sov vi för första gången efter två nätter själva. Även om det var väldigt skönt så var du saknad och vi låg länge och pratade om dig.

På morgonen knackar det på dörren och en barnmorska rullar in dig i en värmebädd. Jag tror aldrig att vi vaknat så fort och med så breda leenden. Nu ligger du här i sängen med oss och pratar om livet. Du tycker att alla barn borde ha en mamma att få snutta på och att blöjtillverkningen av storlek mini borde prioriteras och budgeteras på ett helt annat sätt än den görs. Du har redan en stark vilja lilla vän. Finsk sisu i kombination med spansk stubin säger allt.

Älskade vän!

/Pappa

Vår lilla ängladocka

Tänk att hon äntlingen är här. Som jag har längtat. Nu längtar man istället efter varje vaken stund med henne. Man kollar på klockan och hoppas att hon ska vakna lite tidigare än vad hon brukar. Bara så man kan ligga och gosa och snooosa på henne.

Just nu ligger hon och sover och kommer vakna runt fem tiden. Om hon inte vaknar så väcker jag henne, för var tredje timma ska hon ha mat. Lillstumpan. Pappa Kristian sover också. Han är så duktig med henne och tar hand om henne så fint. Det är han som är världsbäst på att byta blöja. Under tiden han byter blöja på henne har de sin lilla egen tid tillsammas och ligger och pratar, ungefär på samma sätt som hon och jag har när jag ammar. Det är så mysigt!!!!!!

Nu vill vi åka hem. Vi har det jätte bra här och personalen är verkligen supergulliga och hjälper oss med allt man kan tänka sig. Men hem är ändå hem. Man vill hem och visa henne sin lilla vagga som mormor har gjort till henne. Visa henne alla hennes fina kläder och lägga henne i sin fina barnvagn. Framför allt vill vi komma hem och visa henne för hela världen! Vi vill att alla ska se vilken fin flicka vi har och hur liten och stark hon är.

Ikväll efter fem målet ska jag åka hem och hämta lite kläder till prinsessan. Mormor och morfar har vart så söta och skickat kläder till dig. Än så länge tycker du nog att det är ganska mysigt att vara naken med bara blöja och det ska du få vara så länge vi är här.

/ Mamma

Musik

Vi kan bara konstatera att Dhalia tycker om musik. Jag kanske får äta upp det här om det visar sig i framtiden att jag hade så fel, att hon över allt avskyr att lyssna på musik.

Hur som helst har vi märkt att tiden i magen med daglig musik har gett någon form av effekt.

Hon har sina favoritlåtar som hon himlar ögonen till som exempelvis Coldplays - Fix you, Tommy Emmanuels - And so it goes eller Kings of Leons - Manhattan.

Idag låg vi och tittade på varandra under spelning av Coldplay. Vi var helt inne i Dhalias värld i 4:54 min. Underbart!

Det är också häftigt hur man så snabbt kan lära känna varandra. Ny kunskap om hennes personlighet och humör. En sådan kunskap jag fått är att Dhalia alltid efter att man tagit av henne blöjan vill börja kissa. Vid flera tillfällen har hon lyckats lura mig på det viset men nu är det jag som lurar henne. Jag låtsas dra undan blöjan och då kommer strålen som jag fångar upp som i en baseball-handske.

(1-1) Dhalia - Pappa.

Gnällspik

Man får som man vill om man låter så här.

Det smälter alla föräldrars hjärtan. Barn är smarta, extremt smarta!

4 dagar

Första Dhaliafilmen

Ögongodis

Denna gången låter vi bilderna tala för sig själva...