Kanske tidernas mest underskattade maträtt ger Helene anledning att få tokfnatt. Rusandes in i köket slår hon på köksfläkten innan jag ens hunnit skära upp en skiva. I en enda rörelse har hon lämnat köket och jag hör tätt därefter toalettdörren slås igen.
Vad ska man säga.
Underbart gott hur som helst.
Ja, det är blodpudding som gömmer sig bakom den där härligt rårörda lingonsylten. Nästa gång jag kommer till Vargön ska jag allt bjuda svärföräldrarna på en portion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar