Jag kan tyvärr inte dela den storslagna känslan av att vara först att skapa ett sedan tidigare ickeexisterande konstverk och då med reservation för att atombomben skapade allt annat än konst.
Jag kan dock rida lite på vågen av den stora upptäckten att vatten och mjöl tillsammans med jäst kan bli så underbart välsmakande bröd som det trots allt blir med lite kreativitet och tålamod.
Jag är fast!
Förberedelserna inför. Man tvättar händerna och tar fram en nytvättad kökshandduk som man kastar över axeln medan man tar fram sitt degkärl. Vatten och jäst smälter ihop till ett när man dansar runt i köket och sjnger en sång om knäckebröd för Dhalia som undrar var hennes napp tagit vägen. Vetemjölet dammar upp på kläderna när man medvetet och ganska oförsiktigt slänger ned mjölet i vätskan.
Förberedelserna när man ställer äggklockans första halvtimme och låter jäsningen bita tag i degen.
Efter den sista smaksättningen återstår nu en dag av spännande väntan. Var det rätt mängd mjöl eller kunde jag skruvat ned saltmängden en aning? Se glutentrådarna arbeta sig igenom massan och bara vänta på att få kasta in den färdigjästa degen och se brödförvandlingen.
Dhalia ligger länge och spekulerar mjölmolnet i köket samtidigt som bakplåtarna yr genom vinden. - Pappa han springer fram till ugnen när den slutligen ger ifrån sig ett läte om att rätt gradantal är uppnådd. Vilken belöning! Varmluften skruvas ned en aning och vips in i lådan tillsammans med ett glas vatten som snabbt förvandlar rummet till en finsk överhettad bastu.
Jag är fast.
Väntan tillsammans med det nu sovande sällskapet är halva upplevelsen.
Det färdiga brödet och smaken är det som återstår. Konst är skapat efter naturens villkor.
Fantastiska Bröd med stort B!
/Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar