Timmar av hårt slit som mynnar ut som genom ett nålsöga. Alla de mentala strider jag kämpat med inför just detta ögonblick för att snart testas i ringen med denne mytomspunne, järve, blodtörstige best vars namn ekar genom historiens korridorer. Pöbeln som skriker och inte annat än längtar efter att se mitt fall. Krossas och förnedras på den fuktiga brottarmattan...
Näää!
Jag ska sitta barnvakt, åt Caesar! Världens sötaste lille pojk. Jag känner mig dock tveksam över vad som är rätt aktiviteter för en två och en halvårig grabb som har lika mycket adrenalin som en cocacolamissbrukande tonnåring. Skriva poesi? Åka rullskridskor och spela hockey innomhus? Kasta vattenballonger från balkongen? Hmm!!!
Jag har iallafall vart riktigt smart och bunkrat upp med glass. Jag lovar, blir det hysteri på vintervägen så åker isglassen fram snabbare än blixten. Är man borta så är sånt tillåtet känns det som. Vem vet, jag kanske för all framtid kommer bli känd som Pigelin-Kristian när lillkillen kommer på besök.
Senare på kvällen:
Pigelin blev det allt men mest för det utomordentliga uppförandet och för att jag själv var riktigt sugen på isglass. Det är oartigt att inte dela med sig.
Nu ska vi hur som helst leka med pizzerians nya gåva, en gul rallybil.
So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar