Slutprov

Nu gäller det. Det är hög tid för slutprov.

Timmar av hårt slit som mynnar ut som genom ett nålsöga. Alla de mentala strider jag kämpat med inför just detta ögonblick för att snart testas i ringen med denne mytomspunne, järve, blodtörstige best vars namn ekar genom historiens korridorer. Pöbeln som skriker och inte annat än längtar efter att se mitt fall. Krossas och förnedras på den fuktiga brottarmattan...

Näää!

Jag ska sitta barnvakt, åt Caesar! Världens sötaste lille pojk. Jag känner mig dock tveksam över vad som är rätt aktiviteter för en två och en halvårig grabb som har lika mycket adrenalin som en cocacolamissbrukande tonnåring. Skriva poesi? Åka rullskridskor och spela hockey innomhus? Kasta vattenballonger från balkongen? Hmm!!!

Jag har iallafall vart riktigt smart och bunkrat upp med glass. Jag lovar, blir det hysteri på vintervägen så åker isglassen fram snabbare än blixten. Är man borta så är sånt tillåtet känns det som. Vem vet, jag kanske för all framtid kommer bli känd som Pigelin-Kristian när lillkillen kommer på besök.

Senare på kvällen:

Pigelin blev det allt men mest för det utomordentliga uppförandet och för att jag själv var riktigt sugen på isglass. Det är oartigt att inte dela med sig.

Nu ska vi hur som helst leka med pizzerians nya gåva, en gul rallybil.

So long!

Lilleskutta

Dhalia lilla vän.

Vi har precis lyssnat på dig med en toarulle. Du ligger där inne och har hicka. Kanske har du fått dig en kallsup. Det låter som ett regelbundet skuttande där inne, som ett litet hjärta.

Vandring

Snart ska jag och en vän ut på en fyradagars vandring i norra Sverige.

Det ska bli helt underbart då det nu var måmnga år sedan som jag var ute och

vandrade. Då ovanför Östersund vid den norska berggränsen.

Vart exakt vi ska vandra är osäkert. Att vi ska göra det är bestämt!

Planering, packning, vandring, hårda skurar, djupa träsk, iskalla bäckar och

en natur som är näst intill orörd av oss människor.

När du blir en stor flicka ska du få följa med pappa upp till bergen.

"There is a pleasure in the pathless woods;

There is a rapture on the lonely shore;

There is society, where none intrudes,

By the deep sea, and music in its roar:

I love not man less, but nature more..."

-Lord Byron

Lilla älskade vän

Jag kan inte sluta tänka på att det här är så overkligt. Det är så overkligt att jag känner sparkar/boxar i min MAGE. Och att det är DU min ängel som gör detta.

Tänk att DU Dhalia snart inte kommer vara i min mage längre. Utan DU ska komma ut till oss. Och förgylla vårt liv med ditt skrik, ditt skratt och din personlighet. Det finns inte ord för hur mycket jag längtar. Jag tänker på det heela tiden. Jag räknar dagarna hela tiden. Flera gånger om dagen. Jag blir lika besviken varje gång när det på morgonen står 84 dagar och sen på eftermiddagen står det 84 dagar fortfarande..

Jag och pappa pratade iförrgår om hur du kommer se ut. Vi är så nyfikna om du kommer likna pappa eller mamma. Eller kanske båda två. Jag tror du kommer få pappas goa mun. Och jag hoppas att du får ärva hans vackra ögon.

Lilla lilla Dhalia. Idag är det 82 dagar kvar. Om två dagar har jag vart gravid i 200 dagar. Tänk om man skulle vakna upp och inse att man bara var i v.5. Och inte i v.29. Panik!
Jag tycker ändå att tiden går extremt snabbt och om 2½ månad finns du här.

Hos oss. Du är så efterlängtad.

/Mamma

Ovetande bäst

I framtiden kanske allt är farligt.
Att leka i en snöhög pga för höga halter gift från nedebörd.
Farligt att äta kådan från ett träd pga cancerämnen. Farligt att
fylla ballonger med vatten pga plasten utsöndrar nån farlig gas vid
varma sommartemperaturer. Farligt att äta jord då den innehåller
gifter från en klädfabrik. Farligt att leka med en pinne då den kan
sticka till i ögat om man inte passar sig.

Ibland undrar jag om det är världen som blir en så mycket hemskare
plats eller om det är ovetskapen om den som räddar oss ifrån alla
faror...

/Pappa

Besök

Idag får mamsen och pappsen besök av mormor och morfar och Baloo!

Det ska bli riktigt skönt. Ett bra sätt att komma hem från jobbet
rent mentalt. Känns som att tankarna alltid mer eller mindre har
tältat över på kontoret sedan några månader tillbaka.

Kanske tippa lite ikväll?!
Kanske bara koppla av med el kall öl.

Kanske bägge delarna...
Jag jobbade in en ledig dag i måndags så idag gick jag lite tidigare
från jobbet för att vara tillsammans med familjen!

Vad Baloo ska pussa på dig när du kommer till oss!

/Pappa

Stund

När uppfattingen av ens tanke förstärks till den
underbara känslan av total sinnesnärvaro.

Som en gnista som kittlar till i kroppen likt en blixtsnabb tryckvåg av
rysningar längst ryggen.

När själen får en till pusselbit på plats.
Som när man lyssnar på tonerna i en kär melodi och minns
känslan i den första stund man föll för den.

I den stunden finns du!

/Pappa

Overkligt

Nu är det bara 86 dagar kvar tills du ska komma. Det är visserligen bara CIRKA 86 dagar men ändå. Jag minns när det var 186 dagar kvar. En evighet tyckte man då. Nu börjar tiden komma ikapp en. Det är mindre än 3 månader kvar. Overkligt.

Vi var på en andra Ultraljudsundersökning i går och doktorn tyckte att lilltjejen var lite liten. Tydligen ingenting vi skulle oroa oss för, bara att vi skulle bli inställda på att det inte blir en 5 kilos bebis, vilket faktiskt känns skönt. Förövrigt såg allt bra ut. Alla organ var fina och hon visade på skärmen att du hade hår på huvudet. Så sött. Jag längtar så oerhört mycket att få träffa dig.

Du har tydligen lagt dig redo för livet. Du verkar vilja vara förbered lång tid innan. Det är nog bra. Någon som borde förbereda sig är jag. Jag har ingen aning om hur förlossningen kommer gå till och jag som alltid är så nervös för allt som har med sjukhus att göra är inte ett dugg nervös. Jag har hört skräckexempel från folk som inte vart förberedda. Jag ska läsa på. Jag ska försöka vara så förbered som det går.

Nu är du så "stor" så du knappt får plats med huvudet på ultraljudskärmen. Så lustigt. Ändå är du så liten. Du väger bara 900 gram och är lite mer än 30 cm lång.
Idag har jag haft lite bekymmer med benen men det måste vara för att jag aldrig tog någon rast på jobbet. Hann inte sitta en sekund på mina 4½ timmar. Måste bättra mig. Imorn ska jag börja en timma tidigare så jag kan ta en timmas rast på eftermiddagen. Helt klart värt. Man märker så snabbt på kroppen.

Det är så himla overkligt att du kommer ligga brevid oss här i sängen om 3 månader. Vårt lilla hjärta. Som vi längtar. Du skulle bara veta.

Jag har aldrig längtar efter någon så mycket som jag längtar efter dig.

Vår lilla Dhalia.

/Mamma

Sovmorgon

Idag efter att min väckarklocka ringde för andra gången så får jag
ett sms av en god vän där det står:

"Kolla på klockan, det här kommer att vara sovmorgon för dig om
några månader och ett par år framåt ;)"

Underbart! Jag ser faktiskt bara fram emot att få kliva upp
halvtrasig, koka en kopp svart kaffe, slå på morgonnyheterna och
börja laga välling med dig i min famn. På nåt sätt får man då
känna att man lever. Jag har kommit på att det nog är all turbulens
och alla hårda krav som får mig på tå i livet. Jag tror det kommer
från min pappa. Man ska slita som ett djur för dem man älskar och
sen spelar det ingen roll vilka krämpor man själv har då själva
ansträngningen är det man stolt kan se tillbaka på. Sikta mot månen
och hamna bland målnen Dhalia.

Min älskade dotter!
Du är en stor tös nu och hela världen ligger inför dina små
fötter! Små fötter i förhållande till en stor värld lilla vän.

Vi ska tillsammans läsa många vackra sagor och hitta på trolltyg. Lilla Dhalia, jag skulle gå igenom berg och hav för dig!

/ Pappa

Pappaledighet

Herregud vad jag längtar! Jag längtar till nästa år i slutet av
sommare då livet för första gången under ca 8 månader kommer att
ge mig möjlighet att fokusera på något helt annat mig själv!

Jag kan inte komma på en så mycket mer fantastiska händelser än det
just nu.
Med närmare eftertanke kan jag nog det. Helene, utan henne hade inget
varit värt.

Jag ser fram emot att vakna bredvid dig och ligga och prata i flera
timmar. Du får såklart välja samtalsämnet! Vi behöver inte ens
prata om du inte vill det. Byta lite blöjor, värma lite god mat och
återgå till att bara filosofera ihop...

Jag längtar efter dig

/Pappa

Busunge

Nu har du allt gjort mig orolig helt i onödan. I lördags levde du rövare med pappa, sparkade på hans kind i flera minuter och sedan dess har det vart stilla med rörelser. Jag min paranoida människa blir helt uppskrämd och ringer min BM och säger att du inte rört dig på flera dagar. HON blir ännu mer paranoid och vill skicka mig till specialist på SÖS.

Två minuter efter jag pratat med Ulrica, min barnmorska börjar du sparka igen. Lägg av och skräms så! Gör aldrig om det! Det måste vart för att jag klagade till någon häromdagen att det är mysigt när du rör på dig men att ibland är det lite jobbigt. Då hämnas du och är blixtstilla istället. Jag ska aldrig mer klaga, jag lovar! Du får sparka och boxa preciiiiiis hur mkt du vill.

Busunge.

Oavsett vad

Så ska pappa kämpa för dig. Det är därför jag gör detta.

Trots att jag nu börjar inse den sanna verkligheten vi befinner oss i så finns det inte mycket jag kan göra. Det är verkligen tråkigt då jag brinner för det här men det verkar inte räcka att brinna för det här. På en plats där ingen vill ta mer ansvar än vad som krävs så kan heller inga mirakel ske.

Jag ska inte ge upp!!! Hoppet om vissa är redan tappat men det är för dig det här.

Bara för dig!