Dhalia har kommit på att det är mycket mysigare att somna i famnen än att somna i sin säng/vagn/vagga/babysitter. Det verkar vara himla jobbigt att bli "lämnad" att somna alldeles ensam. Detta är givetvis otroligt mysigt men det tar på krafterna. Man kan inte ha en bebis liggandes i famnen 24 timmar om dygnet. När man lägger ner henne börjar hennes skrikfest. Och hon skriker så mycket som jag aldrig hört henne skrika. Hon vill definitivt INTE vara ensam. Spelar ingen roll om man står/sitter precis brevid henne med en hand på kinden eller håller hennes lilla hand. För att vänja av henne detta måste man dessvärre se lite tårar. Kristian är starkare än mig. Jag tycker det är jätte jobbigt. Självklart somnar hon efter ett tag, men den tiden tills "tag" kommer tycker jag är alldeles för lång. Nu har jag kommit på att hon gärna somnar ute. Dessvärre är det lite kallt ute så jag vill inte ha henne ute för länge. Därför klär jag på henne overallen och lägger ner henne väl inbäddad i vagnen och ställer ut henne på loftgången. Då blir hon minsan tyst. Idag somnade hon på 1 minut. Efter ca 20 min (då jag vet att hon stensover) kan jag ta in henne och knäppa upp overallen och så sover hon i 3-4 timmar. Ha! Man får inte vara dum :)
Nu har jag precis lagt ut henne och skall strax ta in min lilla prinsessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar