2BREV

Flyttpackar

2010-06-19T12:51:00.001+02:00

Vi har valt att flytta 2brev till: Hit

Älskade Mira

2010-05-29T22:24:00.002+02:00

Hittade den här fina bilden på mig och Mira som togs på flygplanet till Thailand.

Åh vad faster längtar efter dig lilla skrutt!

Hmm, nu ska vi se...

2010-05-29T08:17:00.001+02:00

Sommar redo!

2010-05-25T08:49:00.001+02:00

100522

2010-05-22T15:46:00.006+02:00

100516

2010-05-16T15:42:00.010+02:00

Vi är verkligen kassa på att uppdatera, vi vet! Men vår kamera har i princip gått sönder, man kan bara ta kort lite då och då. Här kommer iaf lite nya bilder från idag och dagarna innan.

Kontakterna i väggen är mycket intressant så man får ständigt hålla koll på henne. Hon styr gärna sin lilla gåstol dit så fort man tittar bort. Rackarunge!

Grisegose

2010-05-10T20:19:00.002+02:00

Dhalia 6 mån

2010-05-07T13:49:00.010+02:00

Igår fyllde vår lilla prinsessa 6 månader! Herregud så fort tiden går!

Idag har vi vart hos barnläkaren och pratat om Dhalias magknip som hon haft ända sedan hon föddes. Hon skrev ut en ny typ av modersmjölksersättning som smakar APA. (utan mjölk) Jag tycker så synd om henne! Vid elva gick jag och Dhalia och la oss och vaknade vid ett tiden. Då skrek hon och ville ha mat, såklart, hon hade ju inte ätit sedan 9.30. Oj vad missnöjd hon blev när det inte smakade som vanligt. Hon totalvägrade. Vi försökte ett tag och gav upp. Kristian gick och värmde köttfärsås och spagetti och det gick hem kan jag lova! Damen som har vägrat öppna sin mun för allt annat än hennes välling gapade helt plötsligt vääääldigt stort. Och roligt var det att äta med eftersom hon fick vara med och hjälpa till :)

Skratt-Maja

2010-05-05T15:41:00.000+02:00

100505

2010-05-05T15:36:00.008+02:00

Dhalia skrattar

2010-04-18T07:00:00.002+02:00

100418

2010-04-18T06:55:00.015+02:00

Blandade kort

2010-04-12T14:17:00.013+02:00

Tittut!

2010-04-11T22:52:00.001+02:00

Är precis på väg att somna in men ville bara dela med mig av den
här söta bilden jag tog med mobilen idag. Imorgon lägger jag upp
lite mer bilder från kameran. Natti natti.

Älskade vän

2010-04-03T22:25:00.012+02:00

Ja som ni alla vet fick ju Dhalia magsjuka och fick tillbringa 13 timmar på sjukhuset igår. Jag är glad att vi åkte in så att hon fick återhämta sig med vätskeersättning. Idag har hon börjat må bättre men är inte riktigt frisk ännu. Man märker att det här har tagit på hennes krafter och hon är jätte trött. Men hon har allt bjudit på några riktigt goa skratt och leende idag också. Det är skönt, man får ju annars lite ont i hjärtat att se henne sådär hjälplös.

En magsjuk påskkärring

2010-04-01T18:45:00.006+02:00

Inatt har Dhalia vaknat ca en gång i timman. Legat och gnällt och vridit sig. Magknip. Det enda som fått henne somna om är att jag gosar in mig i hennes hals och nynnar lite på nån hemmasnickrad låt. Mat var aldrig särskilt intressant heller. Och ingen bajs kom det. På hela natten eller morgonen. Men vid ett tiden idag. Oj oj oj. Då slog det till. Stackars flicka. Lilltjejen har åkt på magsjuka. Fick inte behålla maten heller. Det blev till att åka till Apoteket och köpa vätskeersättning. Nu mår hon lite bättre. Har t.o.m fått i henne lite mat som hon faktiskt fått behålla. Nu ligger hon och sover så gott.

Härom dagen målade vi Dhalia som påskkärring. Jag tänkte vara lite kreativ och göra egna påskkort och skicka till släkt och vänner. Men seeeeg som jag är blev det aldrig av. Ni får nöja er med dessa bilder och tanken på att ni skulle fått ett kort ;) Jag måste tillägga att hon var inte på det allra bästa humöret när korten togs.

Om en vecka blir Dhalia 5 månader. Herregud. 5 månader! Hon är verkligen en stor tjej. Jag tror att hon känner av det själv också. Flaskan vill hon gärna hålla själv och för inte prata om nappen. Den kan hon minsan stoppa in själv i munnen om hon tappar den. Det ni!

Jag är så stolt över min lilla flicka.

Softartjejen

2010-03-31T20:48:00.001+02:00

Bilder från Vargön

2010-03-25T08:27:00.004+01:00

GRATTIS!!

2010-03-19T08:11:00.002+01:00

Ett stort GRATTIS till Robert och Lina som gifte sig igår!!

Blöta händer

2010-03-17T14:41:00.016+01:00

Lillfisen har upptäckt sin mun. Allt ska in i munnen, speciellt hennes fingrar. Det är svårt att ta kort på henne när hon inte har händerna i munnen eftersom hon har det 95% av sin vakna tid. Men här kommer lite nya bilder från de senaste dagarna!

Mysfia

2010-03-15T08:50:00.017+01:00

Dhalia har fått en ny jacka. Den är dock ett antal storlekar förstora men det struntar vi i!

Babysim och Mangopuré!

2010-03-09T13:01:00.021+01:00

100225

2010-02-25T12:43:00.009+01:00

Busfrö

2010-02-24T10:40:00.014+01:00

Opera

2010-02-21T15:20:00.003+01:00

Är hon inte sötast? :)

2010-02-21T10:42:00.005+01:00

Skrikfest

2010-02-20T13:25:00.006+01:00

Dhalia har kommit på att det är mycket mysigare att somna i famnen än att somna i sin säng/vagn/vagga/babysitter. Det verkar vara himla jobbigt att bli "lämnad" att somna alldeles ensam. Detta är givetvis otroligt mysigt men det tar på krafterna. Man kan inte ha en bebis liggandes i famnen 24 timmar om dygnet. När man lägger ner henne börjar hennes skrikfest. Och hon skriker så mycket som jag aldrig hört henne skrika. Hon vill definitivt INTE vara ensam. Spelar ingen roll om man står/sitter precis brevid henne med en hand på kinden eller håller hennes lilla hand. För att vänja av henne detta måste man dessvärre se lite tårar. Kristian är starkare än mig. Jag tycker det är jätte jobbigt. Självklart somnar hon efter ett tag, men den tiden tills "tag" kommer tycker jag är alldeles för lång. Nu har jag kommit på att hon gärna somnar ute. Dessvärre är det lite kallt ute så jag vill inte ha henne ute för länge. Därför klär jag på henne overallen och lägger ner henne väl inbäddad i vagnen och ställer ut henne på loftgången. Då blir hon minsan tyst. Idag somnade hon på 1 minut. Efter ca 20 min (då jag vet att hon stensover) kan jag ta in henne och knäppa upp overallen och så sover hon i 3-4 timmar. Ha! Man får inte vara dum :)

Nu har jag precis lagt ut henne och skall strax ta in min lilla prinsessa.

Världens bästa Dhalia

2010-02-16T11:05:00.003+01:00

Tokmaja!

2010-02-15T13:28:00.002+01:00

Nya kort

2010-02-15T09:35:00.019+01:00

Nu börjar kameran bli full av kort så därför tänkte jag dela med mig av veckan som gått!

Duktiga duktiga Dhalia!

2010-02-08T16:55:00.006+01:00

Åh min älskade lilla flinga. Vad du är duktig!

Idag tog Dhalia sina första vaccinationer. Och hon var SÅ duktig. Jag är så stolt över henne! Hon grät i 30 sekunder och sen blv hon glad igen. Hon låg till och med och log på skötbordet. Lilla prinsessan!

I helgen har vi vart i Vargön och hälsat på släkten. Vi har verkligen träffat hela släkten. Mysigt! Men helgen går så snabbt..

Kristian har fått äran att börja blogga på en ny "pappa"-portal. Jätte kul! Kolla in hans blogg på: www.coolapappor.se/kristian

Här kommer ett fåtal bilder från helgen.

100204

2010-02-04T20:21:00.003+01:00

Hej Dhalia!

Dagens titel förblir ett datum i tiden. Ingenting speciellt har inträffat mer än att man inser att det är ett datum i ordningen närmare min tid tillsammans med dig. Ett datum närmare en flytt från Stockholm. Jag ber lite om ursäkt min vän för att det blivit väldigt lite av det skrivna ordet på ett tag men insperationen och kreativiteten har utmynnat i butiken under en intensiv period nu.

Du har en rosa napp hårt hållen i handen. En rosa napp med en uggla på som blinkar med det ena ögat mot mig. Du är så där stor och stadig i kroppen att du, om du är riktigt pigg kan stå nästan helt på egen hand. Du tar små försiktiga steg på pappas mage och i mungipan bildas ibland en liten vattenbubbla när du ler.

Lilla korvunge!

/Pappa

Nya bilder

2010-01-31T20:41:00.006+01:00

Hej! Vi har vart så dåliga på att uppdatera senaste veckan, ska bli bättring på det! Här kommer iaf lite bilder från veckan som vart!

Massage

2010-01-26T15:14:00.006+01:00

När Dhalia är på lite dåligt humör funkar alltid skötbordet. Eller ja, alltid är väl att ta i men oftast! Och skönast är när hon får massage från pappa. Med massa olja. Deeet är mysigt.

Ren tur!

2010-01-23T18:39:00.001+01:00

Ok!!!

Det där med att saker aldrig händer en själv är ett dumt påstående och synsätt.

Idag hade jag bara ren tur när jag som vanligt skulle runda bussens bakre del och över gatan. Jag tittar alltid. Idag dock inte tillräckligt noga. Varför? För att man brådskande vill hinna med bussen.

Jag vill därför uppmana alla att inte stressa. Är man inte längre i livet kommer man nämligen inte fram över huvud taget. Idag hade jag enbart tur när bussen for förbi med bara någon meters avstånd...

Framtidens kompositör

2010-01-22T13:38:00.006+01:00

Det kan se ut som att Dhalia sover. Det kan se ut som att hon är trött. ICKE!

Så fort musiken tystnar så åker ögonlocken upp i en hejdundrande fart och hon tittar på mig som om jag vore dum i hela huvudet. - Pappa, jag lyssnade på det där! Gör aldrig om det!

Hon sluter åter igen ögonen, tar ett nytt grepp om hörlurskabeln för att inte helt tappa verklighetsförankringen och börjar analyserar tonerna som omger henne mycket, mycket nogrannt.

Utrym lokalerna

2010-01-21T17:39:00.010+01:00

Kanske tidernas mest underskattade maträtt ger Helene anledning att få tokfnatt. Rusandes in i köket slår hon på köksfläkten innan jag ens hunnit skära upp en skiva. I en enda rörelse har hon lämnat köket och jag hör tätt därefter toalettdörren slås igen.

Vad ska man säga.

Underbart gott hur som helst.

Ja, det är blodpudding som gömmer sig bakom den där härligt rårörda lingonsylten. Nästa gång jag kommer till Vargön ska jag allt bjuda svärföräldrarna på en portion.

Mitt lilla charmtroll

2010-01-18T12:34:00.010+01:00

När jag och Dhalia vaknar vid tio tiden vill hon alltid ha en skvätt mat. Först får hon en ny blöja och sen så äter hon som om hon aldrig sett mat förut. Hon är till och med anfådd när hon är klar. När hon är mätt och belåten vill hon ha nya fräsha kläder. Sen börjar skrattfesten! Då är hon på världens goaste humör och man smälter så fort hon bjuder på ett leende. Det är inte alltid lätt att fånga det på kameran men här kommer lite kort från imorse:

50 armhävningar om dagen

2010-01-16T22:03:00.002+01:00

Bosch

2010-01-16T11:56:00.008+01:00

Bosch 1100W har fördärvat det som var tänkt att bli ett helt fantastiskt surdegsbröd av högsta kvalitet. Överdelen i locket sprack och spred plastflisor i en 17 minuter arbetad deg. Jag är måttligt förbannad och besviken just nu.

Jag kommer att jäsa den i fem timmar och baka det i ugnen men det blir knappast mer än att bara provsmaka ur rent utbildningssyfte. Förbannade maskin.

Den här första surdegen kanske besitter en hemsk förbannelse. Jinx får det bli!

Alla bröd bakade på denna surdeg döps till Jinx efter ordets ursprung.

Mer kort!

2010-01-15T13:49:00.015+01:00

Lite nya bilder

2010-01-14T18:34:00.013+01:00

Pionjär

2010-01-11T23:40:00.006+01:00

Precis som historiens pionjärer inom vetenskapen stod tveklöst häpna inför sina största upptäckter. Hjulet! Glödlampan! Atombomben! Dragkedjan!

Jag kan tyvärr inte dela den storslagna känslan av att vara först att skapa ett sedan tidigare ickeexisterande konstverk och då med reservation för att atombomben skapade allt annat än konst.

Jag kan dock rida lite på vågen av den stora upptäckten att vatten och mjöl tillsammans med jäst kan bli så underbart välsmakande bröd som det trots allt blir med lite kreativitet och tålamod.

Jag är fast!

Förberedelserna inför. Man tvättar händerna och tar fram en nytvättad kökshandduk som man kastar över axeln medan man tar fram sitt degkärl. Vatten och jäst smälter ihop till ett när man dansar runt i köket och sjnger en sång om knäckebröd för Dhalia som undrar var hennes napp tagit vägen. Vetemjölet dammar upp på kläderna när man medvetet och ganska oförsiktigt slänger ned mjölet i vätskan.

Förberedelserna när man ställer äggklockans första halvtimme och låter jäsningen bita tag i degen.

Efter den sista smaksättningen återstår nu en dag av spännande väntan. Var det rätt mängd mjöl eller kunde jag skruvat ned saltmängden en aning? Se glutentrådarna arbeta sig igenom massan och bara vänta på att få kasta in den färdigjästa degen och se brödförvandlingen.

Dhalia ligger länge och spekulerar mjölmolnet i köket samtidigt som bakplåtarna yr genom vinden. - Pappa han springer fram till ugnen när den slutligen ger ifrån sig ett läte om att rätt gradantal är uppnådd. Vilken belöning! Varmluften skruvas ned en aning och vips in i lådan tillsammans med ett glas vatten som snabbt förvandlar rummet till en finsk överhettad bastu.

Jag är fast.

Väntan tillsammans med det nu sovande sällskapet är halva upplevelsen.

Det färdiga brödet och smaken är det som återstår. Konst är skapat efter naturens villkor.

Fantastiska Bröd med stort B!

/Pappa

Skrikmaja

2010-01-10T10:40:00.011+01:00

Dhalia har en tendens att visa att hon hörs. Speciellt på kvällarna. Ibland kan jag tro att hon tycker det är roligt att skrika så högt hon bara kan, för ibland får man ett gott skratt direkt efteråt. För mig och Kristian är detta fenomen främmande, vi har ju haft världens snällaste och

tystaste bebis i 2 månader!

Igår var en sådan dag. Hon fick mat, ny blöja och massa gos. Men trots det var det dags för skrikkalas. Då tappade vi upp ett bad och hon då blev hon tyst. Jag släckte lampan i taket och hade myslampan på och låg och pratade med henne och plaskade lite. Det var så gott så hon somna!

Inatt har hon sovit i 4½ timma i streck, det är så skönt! Jag tror att hon säkert hade sovit lite längre om jag inte var så snabb och plocka upp henne efter minsta lilla gny. Hade jag gett henne nappen och snuttefilten hade hon säkert somnat om i en halvtimma till. Det ska jag testa inatt.

Stolt

2010-01-09T22:10:00.002+01:00

Ett nytt fenomen som dyker upp i samband med ett barnafödande, förutom den givetvis fantastiska känslan av att vara förälder till ett friskt barn är också det faktum att man nu tillhör en ny societet av stolta människor.

I vanliga fall förknippas stolthet sällan med något bra men jag måste påstå att det är just hos många nyblivna föräldrar man ser en stor portion ödmjukhet i deras annars stolta inställning och uppvisning av det lilla livet. Det ännu mer fantastiska är att det råder någon form av samförstånd mellan nyblivna föräldrar oavsett vart man än befinner sig. Som en radar slås på när man är ute och strosar på ett köpcenter eller på stan och man höjer omedvetet blicken efter minsta spår av en annan förälders närvaro eller för den delen frånvaro. Skrikande barn som man aldrig tidigare hörde, förstod eller helt enkelt bara irriterade sig på är helt plötsligt hela ens universum. Små indikationer på en vilja där man inte annat än skrikande kan framföra budskapet. Frustrerande!

Man möter förstående blickar och ofta delar man några ord precis som att det vore det vanligaste att göra i en sådan situation. Ett släkte som annars tyst och obemärkt i bästa fall möter en axel mot sin egen i en folksamling, väljer nu att dela på ett leende och blickar älskvärt ned mot varandras vagnar.

Ödmjukheten personifierad.

Jag är förälder!

Jag är stolt!

Tillskott på bokhyllan och i magen

2010-01-08T21:54:00.003+01:00

5 timmar jäsning avslutas i ett kokande ångbad i 275 grader som lämnar en perfekt krispig yta till ett helt enastående gott Ciabattabröd. Detta ska du få äta när du får din första tand kära vän.

/Pappa

Kvällsbröd med heldagsjäsning

2010-01-06T19:32:00.003+01:00

Efter ca 7 timmars förberedelser öppnas ugnen upp och vi får ett par riktigt goda kvällsmackor. Ett tunnt lager Bregott och några skivor ost och kvällen är gjord.

Stora tjejen

2010-01-04T21:37:00.002+01:00

Idag har jag och lillfia vart på BVC. Hon har växt så mkt! Nu väger hon 3520 gram och är 51 cm lång. Tänk att hon blivit så stor! Hon var iaf jätte duktig och låg och skrattade på skötbordet så t.o.m Kerstin (sköterskan) njöt!

Idag har vi badat. Igen. Det är ju så mysigt. Den blåa baljan som vi fått av Alper och Veronica har vi burit ner i förådet. Nu är det badkaret som gäller. Och varmt ska det vara. Jag har tidigare trott att man inte ska bada så ofta men idag sa Kerstin att man gärna får bada varje dag så länge man har olja så huden inte torkar ur. Oj vad Dhalia blev glad när hon sa det :)

Efter att hon har badat blir hon så gosig. Ligger i famnen med sin goa pyjamas och är sådär nöjd. Sen somnar hon så gott. Det tar på krafterna att bada.

Hon har vart lite förkyld ett par dagar och idag har jag köpt nässpray till henne. Hoppas att det kommer göra underverk för sömnen. Hon ska även sova sittandes. På vänster sida. Hennes högra sida på huvudet är visst lite snett, hehe. Men det var tydligen ingen fara.

Imorgon ska jag ta mig tid och lägga upp lite bilder från jul. Vi har många fina bilder på kusinerna och även del bilder på tomten faktiskt ;)

Nu ska vi gosa ner oss i soffan med täcke och vänta på att vår lilla prinsessa ska vakna och ge oss världens sötaste leende.

Puss och kram Mamma

Host

2010-01-04T09:18:00.002+01:00

Mår inte alls bra.

Åker precis hem från jobbet, har gjort klart allas löner och sett över schemat. Misstänker halsfluss och behöver komma i säng känner jag nu. När jag åkte hemifrån låg Dhalia och Helene och sov på var sida om sängen, snarkar gör de bägge två. Det är en härlig känsla det där. Livet blir konkret. Man vill ju aldrig lämna dom.

Dhalia ska idag på återbesök till BVC och det blir Helene som får åka med henne. Alla små nyfödda ska undvika att bli smittade i så tidig ålder. Herregud, jag kommer att klättra på tapeterna.

Om jag blir piggare ska jag kanske baka något. Så får det bli!

Årets Tvåhundríng

2010-01-03T18:14:00.003+01:00

Årets julafton var en stor lycka då det visade sig att man lyckats fynda en kamerablixt, spritkök, vandringslykta och bok för 200 kronor. Helt fantastiskt!

Vi har nämligen en regel om att en present maximalt får kosta 200 kronor och varje år så lottar vi ut vem som ska köpa present till vem inom familjen.

I år fuskade Robert & Lina och kastade in några fler sedlar än det var tänkt. Oerhört tacksamt men helt klart ett lagbrott i traditionens namn. Jag måste fundera ut något riktigt bra till nästa jul. Regler är ju till för att brytas.

Blixten har verkligen gått varm och jag bara väntar på att få en lite längre sammanhängande ledighet för att på så sätt komma ut och fotografera ännu mer.

Jag har ett kommande projekt om att dokumentera Fiskarhöjden, där jag är uppväxt. Förhoppningsvis smälter snön undan snart och lite vårfärger kan sprida sig över höjden.

Nu en middag nykokt ris och grillad kyckling.

Superhjältarna

2010-01-02T21:09:00.000+01:00

Got milk?

2010-01-02T20:05:00.002+01:00

Say hello to my little friend

2010-01-02T16:49:00.004+01:00

En god middag senare slår vi på Scarface.

Dagdrömmare

2010-01-02T16:44:00.003+01:00

Badanka

2009-12-30T20:15:00.004+01:00

Simborgarmärket

2009-12-15T22:21:00.002+01:00

Idag börjar kampen om simborgarmärket. Alla småpysslingar ska veta vem som plaskar i bassängen när jag kliver in på badhuset. Jag ska ta fram mitt id-kort och de skall häpna och snubbla på orden när de ser mig ta sats mot hopptornet. Alla plaskande småbarn skall frukta mig när jag gör bomben och passerar dem som en undervattenstorped! Ingen plaskar som jag...

INGEN!!!

Besök från Kanarieöarna

2009-12-13T17:11:00.010+01:00

Idag fick Dhalia träffa farfar för första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet. Det var dock inte bara farfar som smälte när han såg henne utan också Valter som här får stilla sin nyfikenhet.

Nu är iallafall pappa här och vi har en personlig kock som bor hos oss några dagar. Underbart!

/Pappa

Dhalia leker charader

2009-12-11T18:29:00.002+01:00

Gissa ordet:

Barnvagnsmorsor

2009-12-06T16:11:00.007+01:00

Man blir ju rätt orolig som nybliven förälder när man är ute i offentligheten med sin lilla knodd och då är jag ändå den mindre oroliga av oss två. Alla fjortisar som klänger sig fram utan hänsyn är plötsligt monster, gamlingar med såriga händer och balanssvårigheter är riskzoner som man kör likt slalom förbi.

Skrikiga 3 åringar med en hel sandlåda i ansiktet som okontrollerat kastar saker omkring sig. Alla är hot och man bevakar den minsta rörelse som sker på en radie av 10 meter från Dhalias barnvagn. Man nästan kan komma på sig själv knyta handen i jackfickan i förberedelse på de västa angreppen. De som aldrig inträffar. Jag överreagerar men det är ett nytt fenomen som beskyddande pappa.

Helene märker förstås detta och skrattar tyst när hon ser att min blick som en villalarms-sensor noterar alla katastrofer som kan inträffa.

MEN! ! !

Den värsta sorten...

De osympatiska, frihetsberövande, egoistiska, klumpiga och rent av hemska barnvagnsmammorna som tror att de äger alla världens små hörn. Får man inte plats med barnvagnen går det bra att köra över fötter och sedan vända sig bort med en nonchalant blick som säger, jag är mamma, jag gör va fan jag vill!!!

Nu pratar vi inte nödvändigtvis om morsor överlag, kanske inte ens barnvagnsmorsor överlag men allvarligt talat.

Först på, först av, alltid otrevliga, en sur doft av Latte och snoriga barn! Speciellt mot andra män har jag märkt. Jag har länge observerat detta, än mer när man nu själv är pappa. Missförstå mig inte, män är statistiskt mer dumma i huvudet på vissa områden men jag har då bara sett snälla pappor med barnvagnar. Leve pappor på stan!!!

Det är bara en tidsfråga innan jag skäller ut nån oförskämd tant på bussen.

Fotofilm

2009-12-05T20:24:00.003+01:00

Eos 400 Photoshoot from Kristian Gonzalez on Vimeo.

Tysta leken...

2009-12-03T17:03:00.006+01:00

Börjar nu!

Seger

2009-12-01T01:01:00.010+01:00

Än en gång visar vår söta lilla flicka att hon är liten men stark. Dhalia klarar sig banne mig utan hjälpmedel för hon är en bestämd liten tjej på 25 dagar som kan det där med kost.

Idag hade vi besök av vår hussköterska som tog beslutet om att dra bort sonden som gick ner i Dhalias magsäck. Nu ska vi följa upp hennes vikt ytterligare i ca 2 veckor och se hur pass hon klarar av att öka på sin vikt av egen kraft. Troligtvis blir vår sjukskrivning förlängd ytterligare några dagar. Jag är så tacksam för att kunna få all denna tid med henne trots att jag börjar känna suget efter att komma igång och arbeta igen. Det är en fin balansgång det där. Arbetsnarkoman som man är. Alla pappor borde få uppleva sina nyfödda barn mer än de tio dagar man är beviljad enligt lag.

Kanske är det jag känner helt enkelt ett friskhetstecken från min sida att man inte är en soffpotatis som hellre går på statliga bidrag än att kämpa ihop sitt eget levebröd.

Jag vill tillbaka till min personal, sätta nya strategier och få insperera och krossa vår budget! December är vår största månad och det svider i butikschefshjärtat i mig att inte få vara med och casha in mynten.

Dhalia är dock min största gåva, så jag tackar för alla dagar jag har tillsammans med henne. Varje minut av skrik och gråt och leende små läppar är fyllda av den renaste glädjen.

Nu hoppas vi hur som helst på att hon lägger på sig mer hull på kroppen. Trots att nätterna är långa slipper jag nu springa upp var tredje timma och värma bröstmjölk i microvågsugnen. Bara det är en stor seger för mitt annars redan djävulska morgonhumör.

Seger för pappa, seger för mamma och seger för Dhalias snortäckta näsborrar. Man hade nästan glömt hur hon såg ut utan den där hemska slangen i näsan.

/Pappa

Nattflickan

2009-11-28T14:04:00.013+01:00

Precis som i magen gillar Dhalia mest att vara vaken på kvällen/natten. Hon är en sann nattflicka!

Det blir till att vända på dygnet. Sova på dagarna och leva rövare på natten. Det är dock väldigt svårt att få ro att sova på dagarna. Dhalia sover som en docka på dagarna. Det är precis som om hon tycker om att sova med massa ljud. Har försökt att sätta på radion på natten men henne går inte att lura! Det är dammsugaren, diskmaskinen och mamma och pappas prat som håller henne till söms. Hon kanske är lite mörkrädd? /Mamma

Fundersam..

2009-11-26T21:53:00.004+01:00

Min lilla docka börjar snart växa ur sina storlek 40-kläder. Ja, hon börjar bli en stor flicka! /Mamma

Vila

2009-11-25T14:13:00.003+01:00

Jag sover inte jag bara vilar litegrann...

Gomorrn

2009-11-21T13:52:00.003+01:00

Om alla människor kunde vara så här snälla när man vaknar på morgonen.

Något hon inte ärvt av varken mig eller Helene.

Fredagsmys

2009-11-20T21:43:00.005+01:00

Dhalia har ett nyfunnet intresse inom hemelektronik och IT-branschen.

Jag är dock osäker på om man ska uppmuntra henne inför detta så mycket mer.

Den första natten

2009-11-18T23:44:00.002+01:00

Nu ligger båda mina prinsessor efter en lång och ansträngande dag och sover gott. Efter två veckor får Helene krypa ned i sitt duntäcket och en djup suck hörs samtidigt som speldosan över Dhalias säng saktar ned från sina sista varv. Den somnar även den in som i en sista suck då melodin ljuder ut i en sista klingande ton.

Jag kan inte tro det är sant, vi är en liten familj nu och för alltid.

Sängen som vi för så länge sedan förberett med målafärg, täcke, kuddar och gosedjur får äntligen komma till sin rätt.

Den är perfekt.

Jag håller dörren lite på glänt och tittar på dom då och då.

Den första natten hemma.

Nu far vi

2009-11-18T19:16:00.003+01:00

Idag är det kanske sista gången vi ser rum 14.

Det var trots allt svårt att åka hem.

Jag blev för första gången efter förlossningen darrhänt när jag spände fast Dhalia i bilbarnstolen och plockade ihop de sista sakerna. Man blir på något sätt en del av inredningen i ett rum. Slukad av ordningen och oordningen. Man hittar sina små platser för viktiga och oviktiga saker och ting. Man anpassar sig och till slut gillar man läget innerst inne även om man ofta längtar framåt.

Nu är det hög tid om någonsin att sluta blicka framåt på ett sätt. Att man uppskattar varje sekund av minspel och skrik och inte längtar framåt. Framåt kommer alltid tillslut.

Idag måste vi våga vara nu...

Hemgång

2009-11-17T01:24:00.006+01:00

Näst sista natten på SÖS innan vi får åka hem med hemvård av Dhalia.

Vi längtar verkligen. Det första jag ska göra är att koka en kopp riktigt kaffe.

Sjukvården är fantastisk men kaffet är fan inte plockat i Brasilien.

Rap

2009-11-16T19:41:00.004+01:00

- HA! Det trodde dom allt.

- Jag bara vägrar att rapa! Jag gillar hellre att bara ligga och fundera på livet. Alla fina erfarenheter och upplevelser. Farsan vågar inte erkänna det men nu står det faktiskt 2-1 till mig vad gäller kissandet på honom när han byter blöja. Det är liksom roligt tycker jag. Igår lyckades jag lägga av en fis rätt i ansiktet på dom när de bägge stod där och gullade med mig också.

Snuttan

2009-11-15T19:45:00.007+01:00

Man ska inte kivas med någon som har hungrig mage

men detta är faktiskt i vetenskapens namn.

Tiden står stilla

2009-11-14T22:03:00.002+01:00

Nu känns det som att hem är långt bort. Vi har gjort en del tester med att minska på matintaget som du får via sonden och det har visat sig vara en otillräcklig åtgärd för att få dig att amma mer då du fortfarande är väldigt liten och trött.

På ett sätt är du så väldigt stark eftersom det vanligtvis tar mycket längre tid för barn att börja amma så vi är riktigt stolta och imponerade över dina framsteg. Samtidigt är det då väldigt långt hem. Ett par som vi träffat här på avdelningen har varit här i 7 veckor.

Huvudsaken är att du är frisk. Vi får på så sätt också mycket tid tillsammans.

Nattkvisten

2009-11-14T00:48:00.003+01:00

Efter nattmåltiden är det dags att sova igen.

Första efter andra

2009-11-12T09:56:00.003+01:00

Igår natt besökte jag dig före midnatt. Du låg under ljuset iklädd bubbelplast och ögonskydd i ett andra försök att få bukt med din gulsot. Förhoppningsvis var det sista gången. Jag behövde se dig innan jag somnade för det spred en glädje som höll uppe mungiporna hela vägen tillbaka till rummet. Inatt sov vi för första gången efter två nätter själva. Även om det var väldigt skönt så var du saknad och vi låg länge och pratade om dig.

På morgonen knackar det på dörren och en barnmorska rullar in dig i en värmebädd. Jag tror aldrig att vi vaknat så fort och med så breda leenden. Nu ligger du här i sängen med oss och pratar om livet. Du tycker att alla barn borde ha en mamma att få snutta på och att blöjtillverkningen av storlek mini borde prioriteras och budgeteras på ett helt annat sätt än den görs. Du har redan en stark vilja lilla vän. Finsk sisu i kombination med spansk stubin säger allt.

Älskade vän!

/Pappa

Vår lilla ängladocka

2009-11-11T15:49:00.002+01:00

Tänk att hon äntlingen är här. Som jag har längtat. Nu längtar man istället efter varje vaken stund med henne. Man kollar på klockan och hoppas att hon ska vakna lite tidigare än vad hon brukar. Bara så man kan ligga och gosa och snooosa på henne.

Just nu ligger hon och sover och kommer vakna runt fem tiden. Om hon inte vaknar så väcker jag henne, för var tredje timma ska hon ha mat. Lillstumpan. Pappa Kristian sover också. Han är så duktig med henne och tar hand om henne så fint. Det är han som är världsbäst på att byta blöja. Under tiden han byter blöja på henne har de sin lilla egen tid tillsammas och ligger och pratar, ungefär på samma sätt som hon och jag har när jag ammar. Det är så mysigt!!!!!!

Nu vill vi åka hem. Vi har det jätte bra här och personalen är verkligen supergulliga och hjälper oss med allt man kan tänka sig. Men hem är ändå hem. Man vill hem och visa henne sin lilla vagga som mormor har gjort till henne. Visa henne alla hennes fina kläder och lägga henne i sin fina barnvagn. Framför allt vill vi komma hem och visa henne för hela världen! Vi vill att alla ska se vilken fin flicka vi har och hur liten och stark hon är.

Ikväll efter fem målet ska jag åka hem och hämta lite kläder till prinsessan. Mormor och morfar har vart så söta och skickat kläder till dig. Än så länge tycker du nog att det är ganska mysigt att vara naken med bara blöja och det ska du få vara så länge vi är här.

/ Mamma

Musik

2009-11-11T13:06:00.003+01:00

Vi kan bara konstatera att Dhalia tycker om musik. Jag kanske får äta upp det här om det visar sig i framtiden att jag hade så fel, att hon över allt avskyr att lyssna på musik.

Hur som helst har vi märkt att tiden i magen med daglig musik har gett någon form av effekt.

Hon har sina favoritlåtar som hon himlar ögonen till som exempelvis Coldplays - Fix you, Tommy Emmanuels - And so it goes eller Kings of Leons - Manhattan.

Idag låg vi och tittade på varandra under spelning av Coldplay. Vi var helt inne i Dhalias värld i 4:54 min. Underbart!

Det är också häftigt hur man så snabbt kan lära känna varandra. Ny kunskap om hennes personlighet och humör. En sådan kunskap jag fått är att Dhalia alltid efter att man tagit av henne blöjan vill börja kissa. Vid flera tillfällen har hon lyckats lura mig på det viset men nu är det jag som lurar henne. Jag låtsas dra undan blöjan och då kommer strålen som jag fångar upp som i en baseball-handske.

(1-1) Dhalia - Pappa.

Gnällspik

2009-11-11T00:31:00.005+01:00

Man får som man vill om man låter så här.

Det smälter alla föräldrars hjärtan. Barn är smarta, extremt smarta!

4 dagar

2009-11-10T22:01:00.003+01:00

Första Dhaliafilmen

2009-11-09T01:31:00.002+01:00

Ögongodis

2009-11-08T00:23:00.011+01:00

Denna gången låter vi bilderna tala för sig själva...

God natt vännen

2009-11-07T01:47:00.003+01:00

Nu börjar en mycket lång dag lida mot sitt slut.

Ungefär för två timmar sedan så bäddade jag ned Helene i ett rum där hon skulle få ligga över natten. Hon har haft väldigt ont och går på en del morfin för smärtan. Hon somnade nästan direkt när vi kom in i rummet.

Dhalia ligger på Neoavdelningen där en massa underbara barmorskor tar hand om henne då hon behöver äta varannan timma. Jag har efter att ha gjort mig hemmastadd i ett tredje rum, pga platsbristen,, gått bort till Neo och suttit i en och en halv timme med Dhalia i ett skönt täcke runt oss med hennes lilla kropp mot mitt bröst. Hjärta mot hjärta har vi gosat tillsammans.

Ibland somnade man till och så känner man hur hon greppar tag i huden med sina små händer och lyfter på huvudet för att se vart jag är. Det går inte att beskriva känslan.

Det första jag ska göra imorgon är att gå och pussas med Helene och Dhalia. Det är nästan så att man inte vill sova för att man är rädd att missa någonting viktigt.

Denna fredagen slår allt och på söndag har jag världens bästa fars dag!

/ Pappa

Ett litet mirakel har kommit till världen

2009-11-06T21:13:00.006+01:00

En första liten glimt av Dhalia. En liten kämparinna på 1715 gram.

Det finns ingen bättre pussmun i hela världen!!!

/ Pappa

Förlossningen

2009-11-06T15:49:00.011+01:00

15:32

Nu är hjärtmätaren på plats och vi väntar på att sammandragningarna ska komma igång efter den medicin som Helene fått. Upp till 12 timmar kan det ta innan vi vet om Dhalia tycker om det eller inte. Man står redo med opperationssal för att kunna lägga ett kejsarsnitt om så skulle vara fallet.

15:55

Nu har jag ringt runt till familjen och berättat vad som händer. Det kommer att bli många timmar i det här rummet. Ditt hjärta bankar och ljudet av sköterskors snabba steg hörs ute i korridoren.

Det känns som man redan känner dig. Oräkneligt många gånger ska vi få lyssna på ditt hjärta mot en varm bröstkort lilla du.

17:22

Sammandragningarna börjar komma tätare och tätare nu men man har trots det gett Helene tillstånd att få äta. Kanske fixar sig detta utan kejsarsnitt iallafall då.

Nu ska jag hur som helst springa bort och köpa pizza och coca cola till Helene.
Hon lyser upp som en liten solstråle.

17:49

KEJSARSNITT NU!!!

23:15

Kall pizza. Det kan inte bli bättre!

Nu

2009-11-06T14:21:00.001+01:00

är det dags!

I natt

2009-11-06T10:04:00.004+01:00

Den här natten kan ha varit den mest innehållsrika på länge. Innehållsrik på allt annat än sömn. Istället för att nu bara köra testslingor på hjärtlud och sammandragningar 10 gånger om dagen så ska det nu börja bli en rutin under natten också. Två gånger mitt i natten flyger en barnmorska in och tänder strålkastarljuset ovanför britsen och börjar mummla på norrländska om hur svår den nya maskinen är i förhållande till den gamla modellen. Just det man vill höra klockan 2 på natten när man i övrigt ligger som en kung och sover på ett plastöverdrag på en hård, enligt IKEA kallad medelfast/stenhård säng.

Jag är inte bitter...

Det är bara en blandning av total inkompetens, för få sovtimmar, och en känsla av att minuterna rör sig som timmar på klockan som gör att man blir lite mindre lycklig.

Jag börjar tycka att Helenes snarkningar är rätt charmiga. Jag är dock ytterst tveksam om andra havande mammor hade tyckt samma sak.

Lite senare...

Läkaren var precis inne i rummet så vi var tvungna att fråga ut henne lite. Jag förstår mycket väl att det är svårt att förklara för patienter som inte förstsår medicin hur läget ser ut men de är fan skickliga retoriker alltså. Inga ställningstaganden, inga konkreta beslut.

Dhalia, du skulle födas beräknat datum 091204 men vi är inne på SÖS och väntar på besked.

Troligtvis är du här redan om någon dag helt beroende på vad som beslutas.

Det blir ca en månad för tidigt och du kommer att väga någonstans runt 2 kg.

Vi sitter nu och väntar på lunch och nya kurvorna som ska mäta din puls.

Fortsättning följer...

Lilllördag på SÖS

2009-11-04T23:55:00.004+01:00

Vi börjar bli experter på dessa mätningar nu. Vi märker speciellt av vår nya kompetens när vi möts av unga undersköterskor som nervöst blickar ned i journalen och stammar fram felaktigheter på långa led. Vi kontrar snabbt med intelligenta motfrågor och fnissar sedan när de släpat ut sin utrustning och mumlar något obegripligt.

Vi satt precis och undrade vad det är för stadsdel där på andra sidan.

Snacka om att vara född i Stockholm men inte ha minsta koll på saker och ting.

Jag viftar snabbt bort frågan och pekar mot den vita globen på andra sidan och konstaterar att den är vit för en gångs skull.

Nu har jag hur som helst valt att stanna kvar på SÖS istället för att pendla mellan jobbet och SÖS fram och tillbaka. Nu får de se till att klara sig då mamma Helene behöver mig mer.

Som tur har jag datorn med mig så att man kan få lite jobb gjort på distans medan Helene sover. Är man arbetsnarkoman så är man.

Vi har under tiden som detta skrivits förflyttat oss bort till köket. Det finns till och med en tjock-tv, en gungstol och en microvågsugn. Jag lovar att jag ska paxa gungstolen imorgon bitti när alla andra sömniga pappor ska dricka sitt morgonkaffe och påväg in i Tv-rummet inser att jag har erövrat den bästa platsen.

Hur som helst...

Några halvljumna piroger senare är det dags att gå till kojs och se på en film och lugna ned magen med lite skön nedbäddning.

Gonatt!

/ Pappa

CTG Kl.23.00

2009-11-04T23:39:00.003+01:00

Vi sitter och lyssnar på Hjärtljuden

Sös

2009-11-04T19:21:00.002+01:00

Din puls slår lätt i bakgrunden, ca 144 slag i minuten visar maskinen just nu och vi är i ett rum med mjuk belysning. Vi är uppkopplade till max här med mobilt bredband, mobiltelefoner, och en drös mat och godis. Man får göra sig hemmastadd där man är. Hemma är ju där dem man älskar är, oavsett var man är.

Snart!

Tunghäfta i fingrarna

2009-11-01T04:15:00.003+01:00

Jag sitter ganska ofta och ska skriva till dig men det är inte alltid det kommer ord. Observera att jag ofta får komentarer om mina långa utlägg, men ibland är det bara som att det inte finns något trots att man bara vill skriva om allt. Varenda minut, varenda sekund vad man tänker och känner. Det känns ganska ovanligt att sitta med tunghäfta på det sättet. Tunghäfta i fingrarna hur som helst.

Det är nu i runda svängar en månad kvar tills du är här hos oss!

Jag kan inte fatta det.

Din lilla säng står klar bäddad i hörnet av sovrummet med små gosedjur som hänger i en rund krona under speldosan. Små fjärilar i ett nät ovanför sängen i sällskap av de mjuka djuren som sitter runt omkring i sängen och vilar en stund tills du kommer.

Samtidigt som jag har en så klar uppfattning om allt jag vill så sitter jag här och vet ingenting. Det är en märklig känsla klockan 04.26 på morgonen. Mycket förändras och händer redan som det är. Kroppens samtliga celler har jag hört ska förnyas var tionde dag, det vill säga att den man var runt den tjugonde oktober är man fysiskt inte idag. Jag jobbar som aldrig förr. Övertid var några stationer sedan. Jag har nyligen fått tandvärk och mitt SL-kort går inom en snar framtid ut. Vi ska spela in en ny reklamfilm på jobbet och imorgon ska jag åka och köpa en kaffe på pressbyrån...

Men inget som händer är så stort som att du kommer!

Ingenting.

Allt annat faller som bleka ovärdiga jämförelser.

Du är ett mirakel

/Pappa

I mammas mage

2009-10-29T23:56:00.006+01:00

Vi har varit så dåliga på att ta kort på Helene medan bullen jäser i ugnen så igår åkte amatörstudion fram mitt i natten.

Helene kokar lite Gevalia snabbkaffe, jag nyvaken från soffan likt en galen professor slänger upp ett lakan med lite gul eltejp på väggarna och belyser detta konstverk med ett par bordslampor och jag vet inte vad!

Alla proffsfotografer med det där lilla extra kritiska ögat kan ju bara dra igen dragkedjan i ansiktet!

/ Pappa

Fy Dhalia!

2009-10-29T23:18:00.003+01:00

Du har gjort din mor orolig. Din far är fortfarande ganska lugn men din mor klättrar snart på tapeterna om vi nu hade haft några. En fondtapet finns med närmare eftertanke. Fy Dhalia lilla korvunge som under några dagar knappt rört en fena från att dagligen ha dansat finsk tango. Fy Dhalia, du har gett mig huvudvärk genom att göra din mor orolig då hon dagligen tryckt på magen och härjat och gapat så att du skulle vakna till igen.

Både du och jag vet ju att det är skönt med lite tystnad och lite lugn och ro då och då men gör det inte till en vana då morsan din flyger i taket och snabbt bidrar med ett abrupt slut för min lugna ro!

Så fy Dhalia! Ajjabajja!!!

/Pappa

Vargön

2009-10-25T20:02:00.001+01:00

På väg hem efter en härlig helg av firande och soffliggande. Detta
var nog sista gången jag åker ner innan du nu kommer till världen.
Det känns mycket overkligt. Lilla vän! Du har redan förändrat våra
liv ens innan du kommit. En verklighet utan dig finns inte nu.

Nu fortsätter resan på en mörk väg hem till Sthlm.

Vandringen i Fulujället

2009-10-21T16:22:00.088+02:00

Jag och en god vän bestämmer oss för att trotsa vildmarken. Som en avkoppling från alla ettor och nollor. Framför allt kanske alla förbannade nollor i samhället. Vi börjar bägge tröttna på vardagsstressen och alla materiella normer. Vi skulle ut i vildmarken, så var det bara. Till fots, med en packning på ca 20 kg vardera, moraknivar i bältet och wiskeypluntan i bröstfickan. Sankt Bernardhunden fick stanna hemma den här gången.

Tåget anländer till Mora station 11.39 den 1 Oktober 2009 efter ca 4 timmars färd.

Civilisationens sista hamburgare sätter vi i oss medan bussen till Särna motellet står och sprutar avgaser och tio andra ressenärer ångar glasrutorna med en irriterande uppsättning miner som skulle kunna tolkas som " men för i helvete, kliv på bussfan".

14.15 - Särna motellet

En restaurang med skylten, stängt pga dödsfall. Vildmarken är påtagligt nära nu.

Vi blir rekomenderade att vandra en något brantare led för att komma till startpunkten för vår avresa vilket i efterhand visade sig vara bland vandringens svårare partier. Runt 4 km brant uppförsbacke. Orutinerade, fullpackade och ständigt med stressade blickar för att hinna se eventuell björn bakom minsta buske.

Stadsmänniskan har sakta men säkert glömt bort naturen och dess storslagna innehåll. Det märks även om man i själen är långt ifrån allt vad Stureplan och nattliv innebär. För varje steg man tog var man ett steg närmare lera och barrskog, ett steg längre från point of no return och ett steg mentalt mer närvarande än under det föregående steget man tog.

Vattenflaskorna sträcks ned i det iskalla bergsvatten som dundrar som från marschen av en avlägsen armé långt inne bland lövverken i den täta skogen . Försiktigt smakar vi på vattnet och förvånas över den oerhört rena smaken.

Vi borde göra upp en brasa och koka upp det i vårt kök men just nu kunde vi inte tänka på något annat än att få i oss vatten och vandra vidare innan mörkret föll som en tyngd över skogen och över sinnet. Leden blev snabbt svårare och mer och mer otydlig framför våra fötter. Vi måste snabba oss. Vattnet rycker upp oss bägge som från en dvala och vi sträcker på ryggarna och fortsätter nu i en allt snabbare takt.

Njupeskärsfallet

Till en ensam raststuga, med utsikten mot Sveriges högsta vattenfall, anländer vi till en kort stund innan det börjar skymma. Vi packar upp väskorna efter några timmars vandring och kan då för första gången snöra av skorna. Vi samlar ihop några stockar som med de sista kraftansträngningarna för dagen blir till fin ved för en eldstad och bränsle för kaminen inne i raststugan. Det tappas upp några deciliter vatten som vi låter koka upp och bli ett bad för två stora portioner pasta. Samtidigt förbereder vi bönor och tonfisk.

Mat har aldrig smakat så här gott.

Elden som nu börjar greppa tag om trät sprider sig högre och högre i luften ovanför eldstaden vi byggt ihop. Till efterrätt sitter vi länge och njuter av en rökig whiskey och de dansande lågorna i natten. Tv har aldrig varit så här bra!

Ingen rastlöshet, bara total harmoni helt efter naturens villkor.

Första nattens sömn var mer än välkommen, efter några skvättar ur pluntan och många intressanta diskussioner senare slänger vi in de sista träbitarna i den glödande kitteln och somnar på ett hårt trägolv...

Natten hade dock mer att bjuda på! Jag vill gärna skylla på pluntans innehåll för detta då jag mitt under natten vaknar som ur ett chocktillstånd och inser att fönster står vidöppna med en kamin som var lika varm som insidan på en kylskåpsdörr och att jag av någon anledning ligger bredvid min sovsäck och inte i den!

Mitt huttrande följs snart av ett hysteriskt skrattanfall då Alper nu vaknat och ser att jag springer runt i minusgraderna i ett underställ och jagar ved att elda upp. Den perfekta sömnen från tidigare snarkningar och ömma revben toppas nu av en kyla som tog många timmars arbete att få bort.

Morgonstund!!!

När vi till sist lyckats tända kaminen igen tittade vi ut och träffades av solstrålarna som spred nytt hopp i kroppen. Vi åt en lugn frukost, högg ny ved i boden nedanför stugan, städade upp och skrev några rader i loggboken. Jag tog en promenad ned till vattenfallet där jag tvättade av muggar och bestick till ett dånande ljud som spred sig i dalen. Kylan från marken frös fast kokkärlen redan efter att ha stått bara någon minut på marken. Solen stekte i ansiktet.

Snabbkaffe, lingongrova med mjukost och en stor portion havregryn utan varken salt eller socker. Mycket gott. Det tillkom också en och annan runda med pluntan mest för värmen, något som snabbt kom att bli en tradition under resans gång.

Alper tillverkar här en traditionell svensk dragkedja då hans sovsäck till hans förvåning inte alls var hel utan snarare väldigt halv. Får vi i framtiden läsa att vandrare fastnar under ruinerna av en raststuga i Njupeskär pga ostabilt bygge, så kan jag redan nu hänvisa till bevismaterialet för de spikar som kom till användning för att fungera som klämmor i Alpers sovsäck.

Har vi någonsin vägarna förbi så ska vi absolut ersätta dessa.

Efter alla förberedelser samlar vi krafterna och påbörjar den långa vandringen mot Lortåns raststuga...

Ovanför Njupeskärsfallet stannar vi till och lagar till en underbar lunch bestående av en krämig sparrissoppa, några skivor limpa och whiskey. Allt för värmen!

Med nyfyllda flaskor vatten fortsätter resan över allt från månlandskap, höga savanngräs, genom träskmarker, över klippor och jättekast.

Efter ca fyra och en halv timmas hård vandring når vi målet för dagens vandring. Trötta fötter, med ömma leder och utsvultna sliter vi av oss utrustningen och får syn på vedstugan ett par yxor, en liten stuga med skorsten och en liten samlingspunkt runt en eldstad. Det kunde inte bli bättre. Vi hänger snabbt upp våra blöta kläder och medan Alper går iväg och hugger ved inför kvällen passar jag på att lägga mig och hämta andan en stund.

Det blev plötsligt väldigt märkbart att vi var långt ute i skogen och jag känner mig plötsligt mycket dålig. Man börjar snurra tankarna åt fel håll på grund av tröttheten och börjar oroa sig för skador och hur man skulle klara sig om någonting skulle hända här ute. Vi tar en paus och sätter oss i stugan och pratar en stund...

Det är märkligt hur beroende man är av varandra och hur ens humör verkligen åkte bergochdalbana under resans gång där ute. Värme och mat fick oss att bli människor åter igen.

Mat, Whiskey och en stjärnklar himmel dukade upp kvällen och halva natten för långa diskussioner om det bästa i livet... Nu var man människa igen. Nu om någonsin!

Den här natten hade vi bestämt oss. Vi skulle inte frysa.

Vi gjorde upp planeringen och tog skift med elden under natten. Det kändes som ett viktigt jobb trots att man knappt kunde hålla ögonen öppna. Det som man med en knapptryckning kunde löst hemma i det moderna samhället krävde här stort tålamod och en gnutta kreativitet för att få det lite fuktiga virket att blossa upp och värma upp järnröret från kaminen.

Kl. 06.30 - Det började mulna och vinden tar tag i stugan som ger ifrån sig trötta slitna läten.

"Alper, kan du titta på de där kullarna och säga om sikten försämras inom ett par minuter" - Jag tror det, vi borde röra på oss!

Den första tanken var att vi var för långt ut om det skulle börjar snöa riktigt ordentligt. Vi hade redan dagen innan haft svårt med vissa steniga partier och om snön la sig tät där skulle vi riskera att slå oss ordentligt. Vi måste äta, packa ihop och öka takten nu.

Vi gick den långa sträckan tillbaka i stark motvind och med snön som piskade oss i ansiktet. Leran i marken blev hård och snöfläckarna blev till snödrivor då vi fick känna oss fram försiktigt med fötterna längst de gropiga stigarna.

Vilket landskap, vilka otroliga vyer. Genom orörda marker med endast kroppen och fjällvatten som drivmedel. Vilken härlig känsla! Vi lever!!!

Vi bestämde oss för att övernatta i en av basstugorna.

Till vår förvåning möts vi endast av blöta stockar som inte alls vill brinna...

Vi sorterar upp maten som vi har kvar för nattens tillagning. Pasta, bönor och champinjonsoppa får förgylla våra kurrande magar efter ca 3 timmars vedtorkning och innomhusvedhuggning. En bäcksvart stuga i ett tyst vinterlandskap där vi nu befinner oss i lugnet efter själva stormen. Vattnet är slut i våra bägare och vi kokar upp snö och dricker en god kopp kaffe med ytterligare några huttar whiskey. Med kåpan över elden som element värmer vi våra dyngsura kläder som sprider härliga vattenångor i hela stugan och för en stund sitter vi i en underbar bastutemperatur närmast elden och går igenom vandringen...

Dags att sova!

Vi sluter sovsäckarna, jag med en dragkedja, Alper med ett antal böjda spikar och somnar in i kylan som sipprar in genom väggarna längst stugan.

Det var dags att bege sig hem nu.

Tack för en underbar resa genom solsken, genom snöstorm, till stora insikter och stora upplevelser, med god whiskey, ömma ryggar och slitna fötter, sura uppstötningar, sönderbrända vandringsskor, rökskadade lungor, hysteriska skrattanfall, genom oro, med stjärnskådning, vedhuggning, nollgradiga nätter, underbar mat, glödande hammarmärkningar och det bästa tänkbara vandringssällskapet!

Tack min vän!

Snart

2009-10-21T13:00:00.006+02:00

Ljudlogg: Det börjar bli dags nu

/Pappa

Ditt hjärta

2009-10-21T11:01:00.007+02:00

Vi var precis och lyssnade på ditt hjärta!

Ljudspår: Dhalia 091021

Man kan inte annat än att älska det här ljudet.

Vi längtar efter dig...

/ Mamma & Pappa

49 dagar

2009-10-16T21:03:00.002+02:00

Lilla Dhalia. Nu är det bara 49 dagar kvar tills du beräknas komma och förgylla vårt liv. Du är så oerhört efterlängtad.

Det är ca 6 veckor kvar, går in i v.34 imorgon. Nu börjar man verkligen känna hur tungt det börjar bli. Och då är Dhalia ändå -19% efter i utvecklingen. Hon väger idag 1700 gram och hon borde egentligen väga 2100 gram. Men hon växer iaf. Och hon är fruktansvärt busig. Det tyckte barnmorskan var jätte bra. Även om man märkte att hon blev lite små irriterad när det tog 20 minuter att mäta hennes mage. Hehe. Sötaste.

Du är på dag 231 av 280. (82,5%).
Du är i vecka 33.
Du har gått 32 fulla veckor och 6 fulla dagar (v32+6).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Fre 4 dec 2009
Du har 49 dagar kvar till beräknad förlossning

Puss och Kram Helli

Slutprov

2009-09-25T17:38:00.013+02:00

Nu gäller det. Det är hög tid för slutprov.

Timmar av hårt slit som mynnar ut som genom ett nålsöga. Alla de mentala strider jag kämpat med inför just detta ögonblick för att snart testas i ringen med denne mytomspunne, järve, blodtörstige best vars namn ekar genom historiens korridorer. Pöbeln som skriker och inte annat än längtar efter att se mitt fall. Krossas och förnedras på den fuktiga brottarmattan...

Näää!

Jag ska sitta barnvakt, åt Caesar! Världens sötaste lille pojk. Jag känner mig dock tveksam över vad som är rätt aktiviteter för en två och en halvårig grabb som har lika mycket adrenalin som en cocacolamissbrukande tonnåring. Skriva poesi? Åka rullskridskor och spela hockey innomhus? Kasta vattenballonger från balkongen? Hmm!!!

Jag har iallafall vart riktigt smart och bunkrat upp med glass. Jag lovar, blir det hysteri på vintervägen så åker isglassen fram snabbare än blixten. Är man borta så är sånt tillåtet känns det som. Vem vet, jag kanske för all framtid kommer bli känd som Pigelin-Kristian när lillkillen kommer på besök.

Senare på kvällen:

Pigelin blev det allt men mest för det utomordentliga uppförandet och för att jag själv var riktigt sugen på isglass. Det är oartigt att inte dela med sig.

Nu ska vi hur som helst leka med pizzerians nya gåva, en gul rallybil.

So long!

Lilleskutta

2009-09-24T21:42:00.002+02:00

Dhalia lilla vän.

Vi har precis lyssnat på dig med en toarulle. Du ligger där inne och har hicka. Kanske har du fått dig en kallsup. Det låter som ett regelbundet skuttande där inne, som ett litet hjärta.

Vandring

2009-09-19T17:16:00.002+02:00

Snart ska jag och en vän ut på en fyradagars vandring i norra Sverige.

Det ska bli helt underbart då det nu var måmnga år sedan som jag var ute och

vandrade. Då ovanför Östersund vid den norska berggränsen.

Vart exakt vi ska vandra är osäkert. Att vi ska göra det är bestämt!

Planering, packning, vandring, hårda skurar, djupa träsk, iskalla bäckar och

en natur som är näst intill orörd av oss människor.

När du blir en stor flicka ska du få följa med pappa upp till bergen.

"There is a pleasure in the pathless woods;

There is a rapture on the lonely shore;

There is society, where none intrudes,

By the deep sea, and music in its roar:

I love not man less, but nature more..."

-Lord Byron